Dagens låt: "Pints Of Guinness Make You Strong" - Against Me!

Good girl gone bad.

Boysen bakom Barbiedockan vann i rätten efter att ha lämnat in en stämningsansökan mot boysen bakom Bratzdockorna. Barbie menade att Bratz rippat deras skit. Dooood, som om det någonsin varit någon tvekan om den saken? Snart tvingas Bratzfabriken stängas och sedan jämnas med marken av en gigantisk grävmaskin med en sån där järnnboll som svingas in i väggarna, en boll format som ett elakt flinande Ken-huvud. Hurra! Vem kunde tro att försynta paret Barbie och Ken hade ett sånt taggigt temperament? Efter jul och nyår försvinner den alien-liknande Bratz-dockan från leksaksaffärshyllorna. Skönt! Fucking skönt! Otäcka är de, Bratz! Döda är de, Bratz. Hurra!

Dålig sammanfattning av de 25 bästa karaktärerna från ATHF.

Var är stenåldersmannen...och var är mumien? Förstaplatsen är ganska väntad och given. Men resten av listan = wack!

"Änglar spela snurra!"

Dagens låt AKA den enda jullåten man egentligen behöver. Busungarnas "Tomten jag vill ha en riktig jul" är en förbisedd julclassic. Lätt att glömma, särskilt då den inte fått någon plats på Absolute Christmas - julsångernas hall of fame. Och visst hade jag själv glömt den i året stök! Men så nynnade då min syster på något bekant ute i köket och jag bah "vad sjunger du på, syrran, det låter classic?". Det var det.

Kanske, kanske allt skulle bli annorlunda om jag hade lite mer ordning och reda?

Tack Andreas!

Dagens låt: "My Guitar" - Ghostface Killah

Långa startsträckor.

Mina vänner, jag är seg som kola nuförtiden. Lite som det är med gamla gubbar, föreställer jag mig. Fast detta är värre. Jag har så himla svårt att göra något spontant. Att kasta mig hemifrån för att ta en öl på stan är otänkbart. En kort resa måste planeras månader i förväg. Sent ikväll, klockan tolv, bokade jag en resa till Göteborg med ett tåg som gick sex på morgonen, något som alltså var upplagt för knas. Jag tänkte att jag skulle sova litegrann efter att jag bokat tåget, men icke. Istället roamade jag natten och satt i soffan med en mugg glögg och ojade mig för att jag kanske skulle glömma något viktigt för min resa. Och så höll jag på så till klockan kvart i fem, då jag lade mig ner i någon slags liggande skräddarvariant och stress-blundade i tio minuter då det var dags att stiga opp. Så låtsades jag för mig själv att jag "sovit" och sträckte på mig och "gäääääsp" gjorde lite kaffe och duschade. Kikade lite ut genom fönstret om någon av grannarna var uppe ännu. Kliade mig lite i huvudet och konstaterade att de där minuterna av blundande då inte alls var tillräckligt, men likväl på något sätt "sömn".

Plötsligt insåg jag att det var asbråttom om jag skulle hinna med tåget så jag fick kasta på mig kläderna, plocka ihop min shit och ramla ner på gatan mot till tunnelbanan. Så glajdade det upp en taxi och frågade om jag ville rulla med honom, jag såg väl ut som en annan zigenarpöjk med väskor över alla armar och hatten på sniskan, flåsandes nerför Alzheimersgatan, förlåt, Altrömergatan. Så jag gav honom en hunka och pekade ner mot stationen med en utsträckt högerarm.

I dunno, jag antar att om man är vaken hela natten och sitter och segar och funderar på egentligen ingenting alls borde man åtminstone vara i god tid till tåget. Men det blev jag alltså inte. Som vanligt är det ett mirakel att jag hinner med tåget. Nu sitter jag här och väntar på att snälla kontrollant-tanten ska klippa min lilla biljett och kanske, kanske får jag lite quality extra fin sömn av John Blund sedan. Men var är snälla kontrollant-tanten?

Dagens låt: "Another Girl, Another Planet" - The Only Ones

Trött x 2

Jag blir så trött ibland, trött så att jag inte tänker rakt. För ett par veckor sedan var jag mycket trött och jag var i tunnelbanan. Och givetvis var det fullt på alla sittplatser. När vi kom till Rådmansgatan fick jag syn på en bänk på perrongen och dök halvvägs ut genom dörrarna, "äntligen en ledig sittplats". Bara det att bänken stod på perrongen liksom, inte på tåget. Jag försökte se mig omkring utanför tåget innan jag gick på det igen, som om jag letade efter någon, för att mörka mitt helt galna move.

Alldeles nyss hittade jag inte ett underlägg till ett glas och blev helt galen, jag var säker på att jag sett det nyss! Då kom jag på att jag kunde ringa till det. Då skulle det ju...pipa? Det som var lite läskigt med mina logics var att jag tyckte jag var smart och bah "jamen, jag såg det ju nyss" och att det på något sätt skulle motivera att jag kunde ringa det. För att jämföra med halsbandet som försvann för längesen, i somras, och som därför inte går att ringa till. Såklart. Det var så jag resonerade.
Jag ska nog bara gå rätt ner i sängen nu, utan att tänka, bara det, straight down i sängen. Det blir nog bäst så.

Dagens låt: "Tambourine-N-Thyme" - Nana Grizol (med ful hemmagjord video)

5 filmer som får mig att vilja röka.

1. Wild At Heart
2. The Darjeeling Limited
3. Thank you for smoking
4. Baader-Meinhof
5. Plutonen

Dagens låt: "Heart of Chambers" - Beach House

Hm!

World Of World Of Warcraft.

'Warcraft' Sequel Lets Gamers Play A Character Playing 'Warcraft'

Erik Enocksson i Skinnskatteberg.

Ikväll såg jag Skinnskatteberg, en film av Jesper Ganslandt med musik av Erik Enocksson. Erik ville göra den perfekta konserten, men trodde att det inte skulle bli så dope som han tänkt sig om han inte hade total kontroll över precis allting. En vanlig konsert var det alltså inte tal om. Så de filmade konserten i en skog i Skinnskatteberg. Och det blev en del omtagningar därute i mossen. Och så började det regna. Men med Jespers hjälp blev det en fin liten halvtimmesfilm med vacker musik. Den går på Zita både på lördag och söndag, klockan 18.00 tror jag, checka den, det är dessutom gratis!


Skinnskatteberg Trailer from mount kili on Vimeo.

Dagens låt: "All I Need" - Method Man feat. Mary J Blige

"And I'ma walk these dogs so we can live
In a fat ass crib with thousands of kids"

Började nynna på Method Mans gamla mörka kärleksanthem när jag gick genom stan imorse. Tänkte att han skulle dyka upp sådär som han gör 2:50 in i videon, i den där klassiskt konstiga scenen som jag tyckte var så sjukt cool när jag var liten. Stod framför spegeln hemma i Frösakull och försökte slicka mig runt munnen precis som Method Man gjorde.

Nyss såg jag ett program på TV om tatueringar. Där blixtrade det förbi en tatuering på Method mans arm, ett ambigram som läste "LIFE" från ena hållet och "DEATH" från andra. Softish.

Indeed är det Method Mans morgon. Idag blir det bara, "tical, ticaaaaaal!"

"Pa, paaaaiiihhh, paaaaaaaaaAAAaa!!!!!"

Tack Simon.

I hear voices.

Jag sitter på K:s jobb och skriver. Eller, jag sitter liksom i en skrubb lite bredvid, jag vet inte om de refererar till rummet som "kontoret", "lagret" eller (mer troligt) "soprummet", men det är där jag sitter. På golvet. Dricker mitt kaffe och käkar en lussebulle som fångvaktare K slängde åt mig innan han fotograferade mig (jag kröp, efter att ha blivit bländad av blixten, ner som Gollum i ett hörn) och stängde dörren efter sig. Nu är jag ensam härinne i skrubben igen. Jag hör prat på andra sidan dörren. Människor som rör sig i butiken. Samtidigt som jag långsamt förlorar förståndet roar jag mig med att lyssna på folks röster och försöker föreställa mig hur de ser ut. Jag minns att jag gjorde det en gång på gymnasiet, på någon efterfest...en tjej i andra rummet lät som Lillstrumpa (eller var det Syster Yster...?), ni vet den classic hesa rösten. Jag bara låg där på ett bord och flabbade hela natten, sen gick jag hem.

Nu står det en dude här utanför som K verkar känna litegrann, också med lite hes röst. Och så verkar han lite osäker. All in all, jag tror han ser ut som något i stil med mannen däruppe.

Urk, måste ut härifrån.

Dagens låt: "It's Spring Again" - Biz Markie

This Is Our Music med Television Personalities.

För några år sedan gick dokumentärserien This Is Our Music på SVT. Man kunde se alla avnitten i efterhand på SVT:s hemsida - alla utom avsnittet med Television Personalities - det som också var det bästa. Hittade iallafall dokumentären imorse! Tyvärr saknas fjärde och sista delen.

Finaste filmkramen!

Såg låt den rätte komma in häromdan och den var grym! Förutom blod och nasty shit var kramen som man kan se 0:32 in i trailern väldigt fin. Tre-fyra stapplande pingvinsteg fram till Eli, en kram som blir lite sned och nästan missar. Sen ett "Får jag chans på dig!" precis så, inte som en fråga, utan mer som ett påstående. Say "uuuuuuuuuggghhhhh! nanananaaaaaaaa!"

Party @ the lake.

Basshunter målade en tavla i något morgonradioprogram och nu säljs skiten till högstbjudande. Fett ööögly är den, hahaha, ville mest ni skulle få se den också. Tjamoss!

Dagens låt: "It's So Hard To Break A Habit" - The Webs

Dagens låt: "On My Way" - Ben Kweller

Hur ond är doktor Zé do Caixão i "Embodiment of Evil"? RFW sätter plus och minus på ondskan.

PLUS:

Doktorn lever upp i sitt laboratorium. Här får han och hans älskade assistent Bruno fritt spelrum och doppar under glada tillrop sina offer i blod som man doppar marsipangrisar i choklad om julen. Han skär småfnissandes små snitt i unga pojkars bakhuvud och trär därefter huden därbakifrån som en badmössa över deras huvuden. Ska jag fortsätta? Inte? Okej. Doktorn är sjuk i skallen.



MINUS:

Doktorns påstådda "förkroppsligande av ondska" är på många sätt bullshit. Vid flera tillfällen uppvisar han svaghet på gränsen till mesighet. Till exempel när han tar en nattpromenad på kyrkogården och spöket av ett hans tidigare offer visar sig hängandes i ett träd. Doktorn övernojar och grimaserar, skriker och bär sig åt. Lökigt!



SAMMANFATTNING:

Om vi väger ihop doktorns plus och minus går det inte att komma ifrån att doktorn är mycket ond. Men förkroppligar han ondska? Nej, för på samma gång kan vi inte se genom fingrarna på doktorns fåniga reaktion i kyrkogården. Värt att notera är att han här inte hade Bruno med sig, en man han inte verkar klara sig utan. Vem väntade troget på doktorn utanför fängelsegrindarna dagen då han frigavs? Bruno. Vem hade byggt ett nytt laboratorium åt honom under fängelsetiden (trots en besvärande puckelrygg), ett laboratorium som doktorn var tidig med att förkasta innan Bruno sagt "vänta, jag ska bara tända i taket" varpå doktorn insåg hur fett labbet var? Bruno. Vem är det doktorn försiktigt ropar på då han mitt i natten vaknar av otäcka ljud utanför sin kista där han sover (ja, han gör verkligen det)? Vem? Bruno.

Det kanske är Bruno som är den som verkligen förkroppsligar ondska? Jag vet inte. Det är iallfall inte doktorn.

Betyg doktor Zé do Caixãos ondska: 6/10

Dagens låt: Nine - "Lyin' King"

Gurka!

Ännu ett ansikte att lägga till samlingen! Armarna är ett plus! Mejla gärna era frukt/grönsaks/etc-ansikten till mig!!!

I don't want any more bullshit!!!

Man, jag älskade denna när den var med på TV-Carnage. Nu var den kanske i och för sig inte riktigt så rolig som jag mindes den. Min grej med smörgåsen påminner lite om det Jocke sa om Alf häromdagen, att Alf såg "mindre verklig ut än han mindes honom". Lite samma sak här med mig och smörgåsen. Mindre verklig - mindre rolig. Anyhoo - här är han!

Denna ska jag se imorgon på filmfestivalen!

Ser fram emot Vinyan mycket!!! Filmen beskrivs som en blandning av ”Apocalypse Now”, ”Don’t Look Now” och ”Cannibal Holocaust”. Nice.



Och! Såg "Gonzo: The Life and Work of Dr. Hunter S. Thompson" igårkväll och den var grym. Jonte somnade efter en timme när filmen hade en liten dipp, sen blev den snabbt fresh igen när den började handla om hur Hunter planerade sitt självmord och sin begravning. Otäckt att höra hur sonen beskrev det som ett "varmt familjeögonblick" då Hunter sköt sig själv i rummet intill med en pistol. Galen familj. Synd bara att man inte fick ännu fler berättelser och skrönor från hans liv, istället för massa klipp från filmatiseringen av "Fear And Loathing In Las Vegas". Jag tänker på historier av den typen man kunde läsa i Rolling Stones stora Hunter S. Thompson-special för några år sedan. Någon berättade där om hur Hunter kommit till en bar med en apa innanför kavajen och barägaren sa att han fick dricka gratis om han fick bjuda apan på en drink för varje drink som Hunter drack. Hunter sa glatt ja och drack sig bäng. Men mest bäng blev apan som ett par timmar senare begick självmord genom att hoppa från Hunters hotellrumfönster på 20:e våningen. Var fanns alla de härliga historierna i "Gonzo"?

Örk!

Dagens låt: Syket - "Grillstugan"

Tack P!

Boktipset! "You Shall Know Our Velocity!"

"I wanted so many times while driving to flip, to skid and flip and fall from the car and have something happen. I wanted to land on my head and lose half of it, or land on my legs and lose one or both. I wanted something to happen so my choices would be fewer, so my map would have a route straight through, in red. I wanted limitations, boundaries, to ease the burden; because the agony, Jack, when we were up there in the dark, was in the silence! All I ever wanted was to know what to do. In these last months I've had no clue, I've been paralyzed by the quiet, and for a moment something spoke to me, and we came here, or came to Africa, and intermittently there were answers, intermittently there was a chorus and they sang to us and pointing, and were watching and approving, but just as often there was silence, and we stood blinking under the sun, or under the black sky, and we had to think of what to do next."

Ur "You Shall Know Our Velocity" av Dave Eggers.

Dagens låt: Devin The Dude - "The Almighty Dollar"

Snart är'e jul!

Amateur Surgeon - Christmas Edition är det enda spelet jag spelar. Rekordet ät tydligen 1 000 000 000 poäng. Jag ska klå det inatt!

Dagens låt: Whitney Houston - "The Greatest Love Of All"

Notes on a fredagseftermiddag.

Promoefrisyren upplever en renässans i Haninge. I rulltrappan på pendeltågstationen hade jag nöjet att stå där i sällskap av fyra (!) killar i Promoefrisyrer. Samtidigt liksom! Bara två av dem (två klassiska Billabongrövar) verkade känna varandra. De andra två var:

1. En lite äldre och trasigare än övriga med en Stadiumpåse i näven med nåt fyrkantigt i.
2..En mycket ung kille, nästan bäbis, i sällskap av sin mamma.

Nåväl, en frisyr vars bas utgörs av bastanta dreads värmer såklart såhär i vintertid, praktiskt när de lufsar runt i snön och letar knark.

3 irriterande djur jag hade i vägen för min framfart på Fleminggatans trottoar under min morgonpromenad:

En duva.

En råtta (död)

Två arga hundar (som tvingade mig av gångbanan och ut i trafiken)

Jag älskar ansikten på oväntade ställen! Särskilt på frukter och grönsaker, jag samlar på dem. Ni vet, i fruktaffärens skyltfönster: en skrattade banan med solglajjor och så vidare.
Dagens byten:

Dagens låt: Moto Boy - "Pie Jesu"

En låt till med "running" i titeln. Flummish och bra!

"Running Away Into You" av John Frusciante

Alf: 3 roligaste ögonblicken!

Dagens låt: MF Doom feat. MC Paul Barman - "Hot Guacamole"

A hustler's diet!

Dagens låt: The Gist - "Love at first sight"

Speech Defect - god jaktlycka!

Tyckte detta var ett passande inlägg efter föregående om Charles Hamilton, den bloggande rapparen...

Vår nya skiva, Happy Hunting, är klar - något som är värt att fira, right? Dimmiga dagarnas, vilsna nätternas helg! Right!

...nåja, jag rappar iallafall inte om att blogga! Skjut mig den dagen jag gör det.

Förbjudna rhymes.

"I don't rap, I blog on beats"

– Charles Hamilton.

Jag kan inte tänka mig ett osexigare rhyme. Okej att Charles Hamilton är en rappare som utnyttjar internet maximalt för att nå ut med sin musik och bloggar varje dag, men dude, visste du inte att det är förbjudet att rappa om internet? Det är så tråkigt! Och viktigare - för vem ska du göra musiken, för vem ska du bygga upp dina världar efter att du sagt att du bloggar på beats? Vi riktigt ser hur du sitter och mejlar hela dagarna på Starbucks tills ditt ansikte blir alldeles solbränt från din laptop. Vill vi ha den bilden av rappare, av musiker, av konstnärer? Kalla mig gammedags och naiv, men för mig är förtrollningen bruten. Jag vill ha mystiken. De sanna berättelserna och de falska. Blandade med varandra. Vem är Charles? Han lever i en grotta! Han är död! Han dejtar en räv! Ingen vet! 

Nej, vänta - fel. Alla vet! 

Det är bara att mejla Charles Hamilton och fråga.

Måndag morgon och Erik Enocksson.

Boktipset: "Sov du så diskar jag"

"När jag inte klipper gräs eller andas skogens friska doft tänker jag skriva. Och det om viktigare ting än mina kåserier och reseskildringar. Nu ska dock inget ont sägas om dom. Jag försörjde mig iallafall på dom. Nu ska jag skriva om kärlek. Du vet det där som man måste vara två om, men som en alltid lämnar. Inte som förr med en fullbetald amerikabiljett utan med en mer svårtolkad biljett. 

En dödsattest."

Ur Stig Claessons "Sov du så diskar jag".

Dagens låt: Quasimoto - "Good Morning Sunshine"

Framtidsyrke: virtuell detektiv!

LÄS MER!

Dagens låt: Donovan - "Sunny Goodge Street"

Tim and Eric Awesome Show, Great Job! Säsong 3!

Har inte sett något av säsong tre ännu, och tyvärr är det bara amerikaner som kan gurgla runt i det härliga avsnittsarkiv som finns på Adult Swims hemsida. Men visst ser det lovande ut?

Dagens låt: The Gerbils - "Crayon Box"

Dagens filmtips: La Planete Sauvage

SMS-vitsen, den nästintill omöjliga vitsen.

Ok, bara för det fick jag precis ett svar på sms-skämtet jag skickade tidigare idag.

"Haha nice!"

Vilket får räknas som ett fullgott svar. Kort, enkelt, språkligt helt i linje med skämtet det refererar till samt inget försök att toppa skojigheterna. Det visar att "där fick du till det!" samt, läser jag mellan raderna, "skämtet gav mersmak så hoppas på fler skojiga sms från dig i framtiden". Jag tror jag ska lägga till "Haha nice!" som något sånt där mallat svar i mobilen som man bara kan dra iväg när man får ett skoj-sms.

SMS-vitsen, den omöjliga vitsen!

Det går inte att skämta via sms. Nej, vänta, låt mig börja om. Såhär: det går inte att skämta på ett tillfredsställande sätt via sms. Jag menar, om man skämtar vill man väl ha ett svar? Vad betyder det att inte få ett svar på ett sms med en vits? ("Inte tillräckligt kul! Tillbaks till ritbordet!") Hur många av dina vitsar som du dragit iväg i ett litet meddelande har du fått svar på? Och vad fan svarar man på ett sms med en vits i? 

"Hehe, den var bra!" ???

Titta inte på mig, jag vet inte! 

Nåväl, det kanske bara är jag som brottas med den här skiten. Kanske för att jag bombats med sms-vitsar av ett par polare som satt skiten i system, vilket fått mig att inte orka svara på allt sköj. Samt att jag själv skickat ett par vitsar senaste tiden utan att få något svar. Senast i förmiddags. Då var det ändå ett skämt som var ett svar på ett skämt jag fått tidigare (byggde ut skämtet på ett lysande sätt) vilket i teorin borde renderat åtminstone ett "haha!" Men icke!

Men jag ska som sagt inte sitta här och snacka, jag svarar inte heller på skämt-sms. Som Carolines skämt häromdan. Sorry Caroline, det var roligt, men jag bah glömde!

Så när jag skickar skämt-sms till er nästa gång och inte får något svar (alltid) är det fucking bäst för er att ni "glömt att svara". För om ni inte tycker jag är kul - say it to my face!!!

Kane tappar micken!

Låt dom andra sköta kärleken.

Om några veckor kan man se Ruben Östlunds nya "De ofrivilliga" på Stockholms Filmfestival. Ni som inte kan hålla er tills dess borde kolla in Rubens finfina dokumentärfilm "Låt dom andra sköta kärleken" om hans gamla kompisgäng i Göteborg. Eller, gör det ändå. Det är en av de vackraste filmerna jag vet.

Guitar Hero och glögg hos Jocke!

"I want your heart, I wanna eat your children!"

Aldrig glömma Iron Mike!!!

Running From What's 10 bästa konserter!

1. Eminem, smutsig liten klubb i London, 1999

Eminem körde bara 15 minuter, mest covers på Dre-låtar. Alla lokala MC's dissade honom i en freestyle session efter konserten för att han kört så kort och utan att egentligen bry sig. Jag älskade konserten. Man, jag minns att jag köpte min biljett utanför lokalen av en kille för 40 pund. Dyrt, men killen bah "c'mon you wanna see Eminem, right? You wanna hear that "Hi, my name is?" right? You know you wanna hear that!" Och till slut köpte jag en biljett och är glad för det. Det var 15 fantastiska minuter. Har aldrig sett en artist så arrogant och skita i publiken så totalt, men det var helt solklart att det var en superbegåvad artist på väg att slå igenom. Inget skitgig, inte ens hundra skitgig, kunde stoppa det.

2. Wu-Tang Clan, Hultsfred, 1997

Det var precis då jag bar mina absolut mest baggy byxor, var som galnast i hiphop och älskade Wu Tang Clan som mest som just HELA Wu Tang kom till Sverige. Jag köpte en endagsbiljett till festivalen och blev helt ivägblåst. Och är det än idag. När jag tittar på det ryser jag. Aaaaaaaaah, vilka dagar det var. Kanske ska börja bära baggy igen för att få tillbaka den där känslan. Går det?

3. Black Lips, Debaser i Stockholm, 2006

Petter kände Cole efter att ha träffat honom på en fest i Atlanta och vi rullade in på Debaser på gästlistan utan att jag hört dem. Man. Jag tyckte det var som ett punk-Beach Boys. Asbra.

4. Broder Daniel, Way Out West i Göteborg, 2008

Broder Daniels sista konsert. Såg den med mina bästa vänner och de körde "Lemon". Blir bara bättre ju mer jag tänker tillbaka på det.

5. Latyrx med DJ Shadow, nån halvnasty liten klubb i London, 1999

Latyrx tillsammans med DJ Shadow. Smaka på den. Gött? Gött! Jag lärde mig mer av det giget om hur jag ville göra musik än 5 års lyssnande på hiphopskivor. De två rapparna Lyrics Born och Lateef var som en person på scen och det var magiskt. Jag pratade med DJ Shadow efter spelningen och försökte förklara för honom hur bra jag tyckte det var men han bara ursäktade sig för att skivorna hade hoppat. Jag hade inte märkt det. Men jag var nog lite för full för att höra det. Och lite för full för att prata med Shadow. Till slut var han tvungen att gå och jag stod kvar typ tio minuter och pratade för mig själv och bah "wow" och "man" och "shit" innan jag också gick hem.

6. Håkan Hellström, Roskilde, 2005

Var där, var kär och Håkan sjöng "Dimmiga dar" med en jättestor, jättehög hatt på huvudet och vankade av och an på scenen under låten och såg plötsligt så oerhört trött ut. Jag älskar när artister framför låtar precis som man vill att dem ska framföras, som man tänkt sig. Håkan framförde även, några år senare, "Kärlek är ett brev skickat tusen gånger" på knä. Precis som jag föreställt mig.

7. Let's Wrestle, nånstans i Camden i London, 2008

Har redan i ett tidigare inlägg berättat om konserten. Ska försöka hustla över dom till Stockholm, vill se dem här på min polares klubb. De är grymma yao.

8. Nas, Rock The Bells i Stockholm, 2008

Sista låten. Nas slänger av sig tröjan. Seadan: på knä, halvnaken ömsom viskar, ömsom gallskriker Nas fram "One Mic" för hundratals 13-åringar vars mobiltelefonbatterier tagit slut på grund av att de filmat varenda rappare och varenda sekund av kvällen, 13-åringar som börjat titta på klockan och egentligen vill gå hem. Jag stod där som förstenad.

9. Conor Oberst, Södra Teatern, Stockholm, 2004

Jag sprang Götgatan fram, på väg hem, med två biljetter till konserten. Lyckliga minuter, fick tag på biljetter i sista stund, någon som lämnat återbud. Tidigare på dagen hade jag intervjuat Conor men mest pratat om hur mycket jag tyckte om hans musik och bah "yeaaaaaah I knooooow, I love that tooooo" när han berättade om sin egen favvomusik. Texten blev sådär. Marcus, fotografen, fotade Conor ute i Björns trädgård och brände även av några till på mig och Conor som nog blev fina, men filmen pajade i kameran och det blev inget av de sista bilderna. Fuck it. Konserten var iallfall väldigt fin. Conor drack vatten och var spiknykter. Nåja, iallafall nyktrare än de andra två gångerna jag sett honom med Bright Eyes. Ena gången kastade han och hans kompisar frukt på varandra under hela konserten, den andra hoppade han sönder sin synth och framförde endast låtar från "Digital Ash In A Digital Urn". Båda dom gigen var softa, men detta var softare.

10. Jojje Wadenius, jazzfestivalen i Falkenberg, 2005 

Åkte mest dit för att få höra "Mitt Lilla Barn" som jag alltid tyckt så mycket om. Det var sommar i Falkenberg. Vi satte oss ner på stolarna vid scenen bland ungefär hundra barn och deras föräldrar. Så körde han "Mitt Lilla Barn" och det var så vackert att jag höll på att tappa andan. I refrängen slutade Jojje själv att sjunga och barnen tog över. Lite viskande, lite nervöst. Vinden blåste, men över blåsten de små barnen, de små rösterna: "och ska jag säga, akta dig för eld och djupa vatten. Spring aldrig, aldrig bort från mig i den svarta natten." Gud, denna konserten borde ju hamnat överst egentligen, över Eminem.

Marsch in på Blogotheque igen dårå...

...och lyssna på Team B, ett gang of people med musiker från Arcade Fire och Beirut vilket låter soft på papperet, men faktiskt är ännu softare än det där toapapperet med lammet, på skiva. Now that's soft!!!!

"Jag kunde känna blodet, du vet, det blöta. Jag såg hur det droppade."

Näääääästy!

Näst bästa filmen med ordet "running" i titeln.

Lika som bär?????

Tack Simon, I guess!

Dagens citat:

"I figured out a way to make money while I'm working" 

Gob Bluth, Arrested Development.

Passar också på att posta några klipp med kycklingdansen från serien. Vilket för oss till dagens andra citat: 

"Has anyone in this family ever even seen a chicken?"

Black Lips live sheeeeeeet!

Watch the full concert at baeblemusic.com

Håkan Hellström - Försent för Edelweiss (Live, SVT 28/10)

Så dök den upp till slut.

Mörker och Industrigatan 7 b

Det är något med den där kören i refrängen som gör mig väldigt nedstämd och får mig att vilja fly Stockholm. Industrigatan har aldrig sett så mörk ut som just ikväll. Jag älskar den här låten men den där kören har snurrat i mitt huvud i flera dagar nu. Jag föreställer mig det där "aaaaaah aaah ah aaaaaaaah" som en kör av vackert kostymklädda spöken som sjunger här nere på gatan.

Sam and Dave dansar snyggast – i Norge!

Bästa låten med ordet "running" i titeln.

Arcade Fire - Keep the car running

"I gotta to take a piss. I'll be right back."

Another day, another dollar i Sly Stones sköna liv.

"I wish that I could see you soon" - MED OCH UTAN GRÖNA GUBBAR!

MED:



UTAN:

Spela dem samtidigt om du vill vettja!!!

Bästa filmen med ordet "running" i titeln.

Running Man! Såklart. Såg den igår igen och den blir bara bättre och bättre. Listar här mina topp-3-jägare, eller "stalkers" som de kallar dem i filmen:

1. Buzzsaw (Kanske den jägare med minst karisma i den här trion, dock verkar det bara till Buzzsaws fördel. Sladdande runt på sin motorcykel med en vrålande motorsåg blir han bara straight up rå i sin framtoning. Att han bär hörselskydd kan först tyckas mesigt och ett svaghetstecken, men all sådan kritik faller platt med tanke på att Buzzsaw rusar runt i katakomberna VARJE dag i showen Running Man med en helvetiskt morrande motorsåg, så ge mannen en SMULA medlidande liksom. Dessutom ger hörselskydden Buzzsaw bara en mer autentisk look och får oss att känna att här är en kille direkt från skogen som "don't give a fuck" och är hög och full på svampar och t-sprit. Vilket känns mer kusligt än en poser. Titta bara på Buzzsaws frisyr, andas den "stylist"? Fuck no. Stora pluspoäng dessutom för hans snygga falsettskrik i dödsscenen!)

2. Subzero (Professor Subzero kunde lika gärna tagit förstaplatsen, men får här kliva ner ett steg. Kanske för att han får ett sådant oerhört stort gensvar från publiken och deras sorg över den fallne jägaren är lite out of proportion. Vilket i sin tur säkert har att göra med att Arnie är en aning hård mot honom i sin one-liner där i slutet. Att kalla honom en "plain zero" gör publiken modfälld och alla ledsna miner förvandlar något som kunde varit ett coolt ögonblick till en sentimental sörja.) 

3. Dynamo (Dött lopp mellan Dynamo och Fireball egentligen, men Dynamo kniper platsen eftersom Fireball är om möjligt ändå tråkigare och är placerad alldeles för sent i filmen, som siste jägare, vilket utgör ett stort antiklimax i Running Man. Anyhoo, Dynamo har en ful, totalt poänglös bil han åker runt i och välter med, rör sig klumpigt och sjunger skitfånig opera hela tiden. Hans största fördel är såklart de oerhört mäktiga blixtrarna han skjuter ur händerna. Samtidigt blir detta också hans fall. För visst vet man någonstans därinne i sin action-film-hjärna att någon i filmen förr eller senare kommer hälla en hink vatten över Dynamo och då är det slut med hans roliga med elektricitet. (Och visst blir det så.) 

För tidigt för Youtube

I väntan på att den urvackra versionen av "Försent För Edelweiss" i kvällens avsnitt av "Dom kallar oss artister" på SVT poppar upp på Youtube kollar vi på en spralligt banjoklädd "En midsommarnattsdröm" från Studio Virtanen.

Tuskebo dreamin'.

Nissastigen och 16 Horsepower! Det är indeed fredagskväll.

Phosphorescent.

Jag tänkte att det var sommar fortfarande. Mest för att sommaren var så kort, jag hann aldrig med riktigt. Massa grejer jag skulle gjort. Så sa någon häromdagen att det kändes som att det var snö i luften och jag sa typ "no way, det är ju fortfarande sommar". Jag var inte redo för vintern, jag var inte ens redo för hösten. Och snö? Men så softade jag hemma till Phosphorecent och en kall vinterdag kändes inte så farligt längre.

Men jag diggar inte riktigt slutet på videon, och är inte säker på att jag hajar det. Ska han sätta en bullet i den vita hästens huvud, yo? Det är lite sick.

Lyssna också på "Right Now I Am A Roaming" på: 

www.myspace.com/phosphorescent

When I'm drunk I can be an asshole!

Har postat denna Cribs-låten tidigare, men tycker den är fet så den får lite mer limelight här. En liten video också. Godnatt era små apor!

Och från sängen....

...mer Let's Wrestle!

Jag minns när jag och Emma såg dom spela i Camden i somras och jag tänkte "shit, dom ska jag intervjua en dag" och Emma fotograferade deras basgitarr som är så snygg och jag blev för full så när jag skulle presentera mig själv för dom efteråt sa jag ingenting om att jag är journalist utan svamlade bara om bröllopsfesten jag skulle på dagen efter. Stammade gjorde jag också lite tror jag. De log lite snett mot mig och fortsatte sedan med vad de höll på med. Jag vinglade vidare, inte helt nöjd med det intryck jag gjort, men inte heller helt missnöjd (nöjdfull, liksom). Grym konsert var det iallfall och vi stod längst fram!

Älskar Let's Wrestle!

Heavy Metal In Baghdad

Såg Viceproduktionen "Heavy Metal In Baghdad" igår och den var aaaait. Trailern lovar något mer än vad man verkligen får (tempot sackar något i filmen), men det är ändå en jävligt grym rulle om att vara ungdom i Irak idag och spela rock 'n' roll. Inte lätt i en trasslig stad med öron och ögon överallt som ogillar det killarna håller på med. Killarna i bandet är så nära bristningsgränsen att de lärt sig balansera på den, lärt sig leva med rädslan och ångesten och att ständigt hålla hatet vid liv, såpass att när de vid filmens slut flytt till Syrien faktiskt saknar det krigshärjade Bagdad. Livet bland bomberna är det enda livet de kan. 

Merry Christmas from Dracula!!!

I en artikel i NME i somras kunde man läsa att Glasvegas planerade att spela in en julskiva, en skiva som kanske skulle komma att bli deras sista. Och redan då blev jag hänförd. Tänkte att det där blir nog väldigt fint, det där. Nu verkar de vara klara med inspelningarna av julskivan som det ständigt svartklädda bandet färdigställt i Transsylvanien. Spännande, inte sant? Det är bland de bästa skivorna jag vet - i teorin. För som min mormor alltid sa, "det är alltid bäst innan." Typ, nåt sånt. Så jag njuter lite mer av tanken på grönkål, lax, ål och skotska nattsvarta julhymner. 

Innan jag kanske, kanske blir besviken.

Små nöjen.

Boys, låt oss enas om att detta är fin musik att låta oktober gå in i november till. En skiva vi kan ta med oss ut till Dalarö, dricka portvin till, äta ostkaka till. Kommer ni ihåg den där kvällen förra hösten? Tre vänner på en buss, krokigaste vägen men ingen mådde illa. November hade inte blivit december utan den kvällen. Man, jag vill göra allt det där igen.

Video Mania!

MF Doom!

Video Mania!

Björns Vänner!

Video Mania!

Pavement!

Video Mania!

Kurious!

Video Mania!

Ultramagnetic MC's!

Video Mania!

Organized Konfusion!

Video Mania!

Sufjan Stevens!

Video Mania på Runningfromwhat!

Först ut - Cool Kids!

Juelz blev INTE rånad i London.

Rolig video.

"I guess I was a little pre-historic pumpkin, at your place this afternoon."

The Crimea - Baby Boom

Memories and scars.

Jag skadade benet rättt severely i somras när Jocke skulle skjutsa mig på sin cykel och vi välte. Jag använder fortfarande de söndertrasade byxorna väldigt ofta, vilket gör att ärret syns igenom. Om själva ärret råder delade meningar, en del tycker det är läskigt medan andra tycker det ser ut som Chicago Bulls logga! Jag får fota en close-up på det nångång så kan alla ni gamar därute säga vad ni tycker det liknar så vi får den skiten överstökad.

Blå måndag.

Ge de här männen ett par minuter av ditt liv. Hur länge står du emot? Det här är vansinne! Det här är utsökt! Om du inte älskar Blue Man Group är du inte min vän. 

De har alltid en fresh spelare.

La Blogotheque.

Deras musikspelare är en sån där man kan dra på när man kommer hem från jobbet en fredagseftermiddag. Om man hade ett jobb. Annars kan man sätta på den efter att ha suttit på ett fik en hel dag och vaktat damers väskor. Fuck me förresten om inte det är ett jobb precis där och jag kunde tjäna en honest buck på det.

Om ni skyndar er in på hemsidan innan de tar bort spellistan de har nu kan ni höra några fräscha Hefner-liveversioner och så. Bland annat "Don't Flake Out On Me" live. Låter som att man borde ha varit på den där konserten...

"Kan du se till min väska medan jag går på toaletten?"

Ja, så sa damen bredvid mig här på fiket. Jag log och sa "Visst!", sen bah viskade jag för mig själv "...och jag kan vakta pengarna i den också....när de ligger på mitt KÖKSBORD!" Och så skrattade jag för mig själv och tyckte det var svinroligt. "Höhöhöhö". Man känner sig ju alltid lite hedrad när en dam ber en vakta deras väska. "Yes m'aaaaaam!" liksom. Men jag tycker det skulle kännas ännu fränare om damen tittade sökande runt sig efter nån som skulle vakta den, granskade mig och sedan frågade någon annan. Då skulle jag fara upp ur min stol och fräsa "That's right! It ain't safe round ME! I'ma steal your shit, old lady!" På engelska, precis sådär. Och känna mig grym hela dagen och alla skulle vara rädda för mig och byta sida på trottoaren när de mötte mig. 

Men det där händer aldrig. 

Damerna fortsätter fråga mig.

Idag har jag tvättat håret så det står lite sådär mesigt upp i luften som det gjorde på balen vi hade på gymnasiet. Jag hatar bilderna från balen. Jag ser så fruktansvärt nördig ut. Och nej, inte nördig på ett coolt sätt. 

Men tänk om jag skulle ta av mig mig gröna kofta som jag har på mig nu och knyta den runt huvudet som en bandana. Sen sätta mig och blänga på alla på fiket. Skulle damerna fråga mig då också?

The Cribs.

Kanske något ni tycker om. Det är något jag tycker om. Något jag behöver i höst. Vi kan välta bord, välta flaskor till det här. Och jag har massa hemma, vi behöver inte ens åka till Litauen först. Alltså - ett bord, många flaskor. Fast just nu är jag hungrig, inte törstig. Hem, hem, hem genom regnet.

The Cribs - You're Gonna Lose Us