Deprimerande reklam.

Dagens låt: "Substance" av Girls

Podolski!

Jag tycker mig ana en svängning i kommentatorernas sympatier. De har blivit försiktigt optimistiska över Podolskis spel senaste matcherna! Det är klart att missar han EN dribbling så är han tillbaks på botten igen och då är det som vanligt det märkliga sättet att säga "here's Podolski" på som är så fyllt av "and we all know what THAT means!" att jag vill slänga mitt PSP i marken. Men gör man ett hat trick i varje match så klarar han sig rätt fint! Toni är dock fortfarande deras guldgosse som undkommer all kritik.

FIFA 2009

Fifa 2009 till PSP har ägt mitt liv senaste månaden. Jag älskar det, men hatar kommentatorerna. Dels den lite slöe bisittaren som efter allt som händer slänger in en kommentar om en glidtackling och någon som skadade sig i situationen. Fast det som hände på planen inte hade något som helst med glidtacklingar att göra. Det kan ha varit en frispark, hörna, en målvakt som räddar snyggt eller vad som helst. "That was a furios slide slackle! utropar den senile bisittaren då. Jag blir galen på honom, tror att spelet kanske är trasigt.

Men mest av allt stör jag mig på den ordinarie kommentatorn. Varje gång jag anfaller med min stjärnspelare Lukas Podolski (mitt lag är Bayern Munchen) så låter kommentatorn plötsligt oerhört uppgiven och lite besviken medan han mumlar "Here's...Podolski" som att han redan i förväg utgår från att han ska tabba sig eller totalt gå bort sig i försvaret. I början sket jag i det, men nu har kommentatorn lyckats jinxa min skit. Nu kan jag inte spela med Podolski längre, det känns som att de driver med honom bakom kulisserna. "Fniss, här är Podolski". Nu kan jag inte ens ta hans namn på allvar längre, tycker att det låter som namnet på en clown eller en gammal stumfilmsskådis. Fucking kommentatorer! Det kvittar hur många mål han än gör blir kommentatorn aldrig särskilt exalterad. Men om hans lagkamrat Toni gör ett mål, ja ett mål på TIO matcher blir han eld och lågor "Oh, you just can't stop Toni! He's having a wonderful day on the field!" Men när målspottaren Podolski några minuter senare gör en rusning mot målet: "....here's...Podolski". Aldrig mer än så.

Senaste matcherna har jag börjat byta ut Podolski mot Klose efter bara ett par minuter, för att slippa häcklandet. Fast det betyder å andra sidan att jag vid bytet alltid tvingas lyssna på en lång ordsvada om hur dåligt och ogenomtänkt mitt byte var från bisittaren. Han vill liksom inte sluta, han förstår inte för sitt liiiiv hur jag kan göra bytet. Men sen blir det tyst. Sedan glömmer de clownen och fokuserar på att ösa lovord över Toni och Klose. Först då kan jag börja spela på riktigt. Och spöa alla motherfuckers som fuckar med Bayern Munchen!

Fin...

...nattmusik.

"Erik, your rankings have changed"

#8 smartest (lost 2 places)
#12 merriest (gained 1 place)
#12 most fashionable (lost 6 places)
#12 person with the best hair (gained 11 places)
#14 person with the best smile (gained 8 places)

Sakta men säkert går jag in i christmas mode.

Catch it! Bin it! Kill it!

Dagens låt: "When I Go" av Slow Club

Mer om The Carter.

Scenen där Lil' Wayne spelar gitarr (skitdåligt) fick mig att tänka på John Frusciante, gitarristen i Red Hot Chili Peppers. Knarkgrejen alltså, och de men man kan få av det, så att man inte längre riktigt kan prata, eller vill prata, utan tycker det är lättare att bara låta det flöda ur en, direkt på nåt sätt, påminde på något vis om John Frusciante. När Lil' Wayne satt där, verkade han verkligen tycka om det, även om det lät illa. Det var en fin scen på nåt sätt, han verkade lugn. Så - om tio år sitter han där och låter gitarren prata, jag lovar. Om han fortsätter glufsa i sig sin lila syrup, alltså.

The Human Centipede var...

...riktigt störd! Regissören var där och svarade på lite frågor efter filmen. Det var en kul kille som såg ut som en fågelskrämma. Han berättade att han skrivit färdigt manus till en uppföljare. Spännande!

"Let me say something right before that guitar....pain."

Såg The Carter igår. Den var okej (iofs väldigt mäktig inledning!!) tyvärr hade man inte fått komma Lil' Wayne så nära, de hade inte fått göra några egna intervjuer med honom, bara filma när han gjorde intervjuer med andra. Men det var såklart ändå jävligt coolt att få se Lil' Wayne chilla runt och dricka sin lila hostmedicin ur en stor kopp HELA TIDEN. Ganska sorgligt också, det är ett beroende han nog måste sluta med. Han säger att han nu blivit sin egen drog och slår hela tiden ifrån sig att han har problem med det och blir sur på sina vänner som bryr sig om honom. Men samtidigt är det han som gjort dom till miljonärer. Svårt. Inspelningen av denna låten tyckte jag var rätt mäktig, kanske inte som klipp såhär, men i sammanhanget, i filmen, i drogdimman, var det hårt.

Då blir detta dagens låt dårå!

Dagens låt: "Bjurö Klubb" av Laleh

Jag blir tokig!

Det är något jag inte förstår i den här reklamfilmen. Jag har sett den hundra gånger men fattar fortfarande inte varför mannen som tankar sin bil med en sked blir så arg när han säger "ein Löffelchen für Opa", alltså "en sked för farfar". Är det något med tyskar och deras förhållande till deras farföräldrar som går helt över huvudet på oss svenskar? Eller är reklamen en del av en sån typ Ica-reklam där de olika delarna hänger ihop? Och så har de andra delarna bara visats i Tyskland? Det skulle förklara en del. Nu är det bara...jättekonstigt.

Blir niiiice på filmfestivalen.

Super Feber Breakout!

Hade feberdrömmar hela natten om spelet "Super Breakout" som jag har på min mobil. Jag minns att jag körde ett game Super Breakout innan jag somnade igår och, yes, det fick jag betala för hela natten lång. Drömmarna handlade uteslutande om hur jag skulle klara en svår nivå på Breakout. Jag vet inte om ni kan förstå hur otäck den drömmen var med ett febrigt huvud.

Dagens låt: "The Osmonds" av Denim

Vet inte vad jag ska tycka om den här covern.

Dagens låt: "Ain't Got The Love" av The Ambassadors

Det är så skönt...

...att mördaren i trapphuset återskapat stämningen vi hade innan mordet. Stämningen innan jag av en enda anledning, kanske två, var utfryst och bannlyst, anklagad och uthängd. Av mina självaste grannar. Nu är allt hat riktat mot mördaren istället för mig! Så det är lugna gatan här. Till och med mannen med dålig hy och glasögon hälsade mig glatt nere vid hissen.

Dagens låt: "Jag bara tänkte, liksom, att" av Mattias Alkberg

Klippet.

Tog en påse mixade paprikor, räknade ut styckpriset i huvet och sa oväntat högt för mig själv: "ja, det kan det ju va fucking värt". Gick sedan till kassan och hälsade kassörskan med ett "Halli!", troligtvis som en inledning till ett "Halli Hallå!" Men slutklämmen kom aldrig. Jag tog mina varor, kvittot och gick. Jag är så trött idag.

Dagens låt: "Tactless" av The Band Of Holy Joy

Dagens låt: "Supahumans" - "Double Trouble"

Vafalls!

My crew, my dawgs - Golden Gorilla Gazells

Sugen på att se denna igen, peppa för basketen!

Hittade en hund på gatan!

Den här hunden drogs fram av en tant! Han ville bara sova på marken, så hon drog och drog men han låg platt på mage och liksom gled längs med marken! Så jag tog honom under armen och travade med tanten. Erica hade också velat hålla hunden, men jag hann före!

Dagens stress!

Snabbitsocker, löses upp extra snabbt i kaffet! Den stressiga morgonkoppen! Hurtigt & Hugget! Stress! Snabbt ska det gå! Hurtigt!

Inför festen på lördag.

Samtidigt på Öppna Kanalen

International Zombie Awareness Day.

Mötte den här duden på gatan som hade en motorsåg i en väska. Han menade att idag var det "International Zombie Awareness Day". Han letade efter en fest han skulle på för att fira dagen. Jag ringde upp Eniro åt honom och checkade adressen. Han drog fram sin motorsåg, sågade lite i luften och sa "groovy baby!". Lite lökigt. Sen gick han.

Nattens dröm.

Jag drömde att jag och ett par vänner var ute och åkte motorbåt. Vi hade lånat min moster och morbrors gamla båt. Plötsligt sa någon, "Erik, vänd om!" Jag förstod inte. Sen hörde jag plötsligt ljudet av en stark fors, typ som ett vattenfall. Jag försökte vända båten men det gick inte. Så sögs vi in i strömmen. Men strax innan vi föll ner i fallet girade båten till höger och liksom in i klippan. Nej, in i ett hål i klippan. Vi lyckades hoppa upp från båten i sista sekund, och såg båten sugas in i hålet och försvinna. Sen försvann hålet. Vi tittade oss förvirrat omkring och upptäckte då en stor byggnad vid sidan av vattnet och gick dit. Där var jättemycket folk som gick liksom in och ut ur en stor hall. Jag gick in för att se vad det var därinne. Och se, de var ett femtiotal båtar som stod uppställda och då och då tjoade någon glatt och sprang fram till sin båt. Och jag förstod att det var här båtarna hamnade och blev jätteglad! Så gick jag runt hela hallen och tittade efter moster och morbrors båt. Skönt att den var där, jag ville verkligen inte slarva bort deras båt. För att inte tala om motorn! Vad kostade sånt egentligen? Jag gick varv efter varv runt hallen. Men båten var verkligen inte där. SÅ gick jag fram till en informationsdisk och frågade. Kvinnan i receptionen sa "var försvann din båt sa du?" Och jag förklarade var det varit någonstans. Så sken hon upp och log "Jamen, då är den i rummet!" Jag blev också glad "åh vad bra, så den är ändå i rummet?" Så log hon igen, nästan skrattade, och sa "ja!" Jag blev så lättad både över att båten var tillbaka och över att träffa en så trevlig människa mitt i allt det jobbiga så jag skrattade jag också. Så bröt hon ut i skratt och sa "den har sitt eget rum, din båt!" Plötsligt förstod jag inte. "Den är helt ensam nu i det mörka rummet och du får aldrig tillbaka den! Den är i sitt eget rum långt härifrån, äntligen är den där, vad vi har väntat på det" sa hon och tittade på mig som att jag skulle tycka att det var lustigt, eller, liksom en glad nyhet. Jag blev helt förkrossad och mådde illa. Jag började gråta hysteriskt och la mig ner på klipporna. Så försökte jag sluta andas för allt var så helvetiskt konstigt. Så vaknade jag, klockan var tolv på dagen och det kändes som att jag inte hade sovit en blund.

Shopping at Kjell's - fick ett hål i handen.

Idag var jag och handlade på Kjell & Company. När jag skulle signera min kortbetalning provade jag lite snabbt och käckt pennan på handen så att den funkade. När jag tryckte till så gick det hål på huden! Jag log och skrev på kvittot med ett hål i handen. Betyder nu detta att jag har väldigt tunn hud, dvs är väldigt svag och sjuk? Eller betyder det att jag är stark som en oxe? Det var typ en sån trubbig bic-penna.

Crooked family!

Dagens låt: Veranda Music "Hazy Dazy came by train"

HAZY DAZY CAME BY TRAIN

Det här med att se maträtter "dansa framför sig"

Har verkligen någon gjort det på riktigt? Jag har det iallafall inte. Dansande kycklingfiléer? I tecknade filmer ser man sånt ibland, och i något Seinfeld-avsnitt blir Kramer en levande grillad kyckling i Newmans hungriga ögon. Men existerar fenomenet i verkligheten? Jag undrar. Och jag undrar om det inte är något annat hon försöker säga, Yvonne? Människor som inte bestämt sig, eller, som inte riktigt tror på det de säger slänger sig gärna med klyschor. Som att se kycklingfiléer dansa framför ögonen. Hon tror att det är det hon ska säga liksom. Så illa var det. Så långt gick det. Men jag tror det är lika illa fortfarande. Och den enda grillade kycklingen hon ser är den som dansar ner i hennes mun på natten.

Så, nej, jag tror inte det blir nåt bantande för Thord och Yvonne. Som Prodigy i Mobb Deep sa: "Your simple words don't move me".

En annan grej.

Har börjat skriva om musik på chili.se. Tanken är att jag ska plottra ner lite stuff varje torsdag. Så smyg in där lite då och då!

Nya Speech-tröjor!

Holla på mig om ni vill köpa en! Och checka alltid Myspejsen!

På tåget från Ludvika: nästa station....ja, vad?

Örebro station, kalla händer, kalla tår.

Men. 3 minuter kvar på batteriet. Väljer en låt. För det är väl ändå detta som är bästa Ingenting-låten?

Vince the Prince på Bonniers Konsthall.

Sorry Petter, jag stal honom till bloggen för bilden var så himla fin!

Dagens liveframträdande: Soupranos "Waltzing Matilda"

Soupranos!

Jaja, sluta tjata! Ja jag har varit där nu. Ja det har jag. Det tog sin tid. Och ...vadå "var"? Soupranos! Ja och nu får ni sluta prata om det där stället jag orkar inte mer. Och säg inte att ni inte pratat om det, för det har ni. Det är inte bara jag. Säg inte att det bara är jag. Kom inte här och påstå det! Är det det ni påstår? Är det verkligen det ni står här och säger? Ok, fine. Jag har hursomhelst varit på ert kära Soupranos nu! Det var vidrigt. Det var inte ens öppet (de höll på att stänga för dagen och stod och vispade uppgivet på golvet med sina små kvastar efter lökskal) men jag kände vibbarna. Soupranos ligger tyvärr strategiskt inkilat mitt i Västermalmsgallerian så man joddlar förbi där vart man än ska. Jag snokade runt lite, såg på en skylt att man kunde bli medlem(!) och få tio procent rabatt. Just när jag stod där och övervägde att kissa på skylten kom en soppmästare av något slag fram till mig och stack en meny (innehållandes massa stavfel) helt fräckt i näven på mig. "Bra promotion!" tänkte han nog. "Äckliga soppor" tänkte jag och ögnade snabbt igenom ohyggligheterna från 69 till 89 kronor.

Men varför så negg, Erik? Jo jag anser att jag fått vänta för länge! Flera veckor har det varit hemlighetsmakeri. De satte upp skyltar om att här minsann ska det öppnas en sopprestaurang och gjorde sig till med avspärrningar och skit, men ingenting hände. Och a man kan bara vänta for so long på sin soppa! Mitt tålamod tog slut. Så jag varnar er, gå inte dit. Gå aldrig till Soupranos. Fuckers.

"There is nothing more frightening than an alive cougar in the car."

Roligaste scenen i Talladega Nights.

Dagens dans: Maurice & The Posse "This is acid"

Godnatt!

Och om de ställer sig och borrar utanför mitt fönster imorgonbitti, som de gjorde imorse, tar jag av ansiktet och blir ... moooooonster!

Hur långt kan man komma...

...med sin talövning i japanskakursen på distans, genom att röka japanska cigaretter och lyssna på Tenniscoats samtidigt som man läser in de små meningarna?

Nattens låt: Big Star "Ballad of El Goodo"

Den var liksom gömd på Spotify.

"Tomhet, Idel Tomhet"

En illaluktande historia.

Jaha, handlade på Klippet, vilket alltid innebär bestyr för mig. Idag, på vägen in i affären mötte jag en tjenis-vän som sa "jaha, hej, vad ska du handla då?" Och jag sa "deoderant. jag ska börja ett nytt jobb imorgon." Öh, vad var det? Shit, försökte rädda det genom att snabbt säga "alltså, jag har arbetat där förut, jag ska börja där igen." Sanningen! Men lät nog bara som en märklig sak att säga. Vi sa hejdå och jag kunde konstatera att mitt uttalande kunde ge följande två konsekvenser.

1. Han trodde att jag inte använde deoderant om jag inte absolut måste, eller, när mitt jobb (min överlevnad) var på spel.

2. Att jag i förra vändan på jobbet använde deoderant i början, för att sedan när jag så att säga kommit in i gänget och var mer säker på min fortsatta anställning slutade använda deoderant.

Båda är lika illa. Nåja, jag känner honom inte så väl och hoppas ordet inte sprider sig.

Mer om deoderanter och mitt Klippet-besök. Jag handlade alltså en deoderant men också två kycklingklubbor (till ett grymt pris!). I kassan kände jag tyvärr att mitt köp inte var så lyckat. Låt mig förklara: jag tycker det är viktigt att tänka på vad man köper när det inte handlar om ett stort inköp. Om man köper 2-4 varor är det särskilt viktigt att tänka på kompostitionen (tror jag i ett tidigare inlägg berättat om den besvärliga kombon toalettpapper och fläskfärs?). Så: jag stod där alltså i en gammal rutig kavaj med ett två grillade kycklingklubbor och en deoderant i näven. Inte bra. Den tredje komponent som alltså störde kompostitionen var kavajen. Jag kunde inte låta bli att tänka som kassörskan, gå in i hennes huvud, och se allt liksom genom hennes ögon "jahaja, där står han i sin rutiga kvaaj, jag känner igen typen. Sedan ska han väl hem, på stående fot äta de två kycklingklubborna, ooza svett och röka ett par cigaretter". Och herregud, det är inte långt ifrån sanningen. Här sitter jag nu i min kavaj, oozar en aning och äter mina kycklingklubbor. Rökte gjorde jag på vägen hem. Shit alltså. Det är något med rutiga kavajer och svettoozande. De går ihop så väl. Jag tror det har att göra med en äldre student jag en gång gick samma kurs som. Han har gjort svett och rutiga kavajer till, så att säga, en enhet. Därför kändes det extra besvärligt att stå i kassan. Men gjorde mitt inköp så snabbt jag kunde, och det gick förhållandevis smärtfritt.

Och nu är jag hemma. Ska plugga lite japanska (ja, det såg du inte, va, kassörska? Eller, det gjorde du nog. Rutig kavaj, deo, japanska. Klart du såg det). Använda deoderanten och glömma hela historien.

Och utanför fönstret är det, trots att jag försökt blunda för det, verkligen inte sommar längre.

Najsaste grejen på Ingmar Bergman-auktionen:

Klubbat pris: 29 000 spänn!

"Stockholm City".

Första låten på Kens releasefest häromdagen. Och bästa. Förutom "Wharrup" från nya skivan som han körde som "extranummer", dvs vinglade runt full till playbacken utan mikrofon tillsammans med hundra polare på scen och endast röt till i refrängen, "Hässelby, wharrup!". Men, ändå, det är nog exakt så den låten ska framföras.

The Yellowhammer.

Fint på måndagsmorgonen.

Två blodsugare.

Dali.

Man ser inte riktigt hans swagger, men han gick feeeeeett svajigt och kom att tänka på Dali-utställningen jag just besökt när jag såg duden. Liksom, one crooked leg upp i luften på en stylta och shit. Dood!

Allt för den vackra slutscenen.

"Ett, två! Ett två!"

Snygg hatt!

Wharrup!

Kens nya på Spotify!

Ensamma Dalarö.

Åkte ut på eftermiddagen till Dalarö. Allt är så tyst här. Gick från bussen ner på grusvägen mot stugan och träffade en katt, sa "hej du lilla katt, är du också ensam här?". Katten svarade "Mja." och vi kramades. Sedan frågade jag om vi skulle ner och titta på vattnet, men katten ruskade på huvudet.


Senare i stugan träffade jag lite oväntat på stora spindeln i badrummet. "Kastade jag inte ut dig förra veckan?" sa jag bekymrat. "Visst!" skrek han uppstudsigt. Nåja! Jag låter dig vara.


Jag åkte ut hit för att skriva en artikel, men jag känner mig nöjd nu. Att få prata lite med en katt på en tyst grusväg räcker för mig. Det är synd att man inte kan få betalt för sånt. Det är nog det enda jobbet jag skulle vara riktigt nöjd med.

Fredag

Horse Shoes "I Wish I Meant More To You"

Dagens låt: Girls - "Lust For Life"

Bruno Banani!

Tokyo, Glasgow, Stockholm.

Hela Pastels och Tenniscoats-skivan nu på Spotify. Fast jag hade redan köpt den ju!

Dagens låt: Booth and the bad angel – "Hit Parade"

"Can you guess who this is? Yes, it's me."

Tack Siiiimonon!

När jävlar öppnar ni i Västermalmsgallerian, Soupranos?

Inte ännu! Fortfarande hemlighetsmakeri bakom stora vita skärmar. Jag väntar mig något storslaget. Men jag väntar endast till fredag. Om det då fortfarande inte öppnat har de förlorat en kund. Allt mitt initiala intresse för Soupranos håller på att rinna bort!

KIDNAPPED!

KIDNAPPED!

Pigs!

Idag när jag kom ut på gatan efter att ha åkt morgontåget från Göteborg fick min helt enorma trötthet alla människor att se ut som grisar. Alla. Det har inte hänt innan. Jag hatar verkligen människor som ser ut som grisar. Ja, ni vet vilka jag menar.

2 X skummisar.

Den här skumma besten lurade i mörkret när jag kom runt ett hörn ikväll.

Jag litar inte på elektrikern som kommer på onsdag! Han ser skum ut!

Basshunters nya video...

...är konstig.

Söndag.

Jag vet inte, det är kanske bara en sån dag. Men jag blev nyss så oerhört deprimerad av tanken på att det är mörkt inne i kylskåpet när man stänger det. Om jag fick välja skulle det vara tänt därinne hela tiden. På samma sätt gör tanken på att det liksom är mörkt inne i kroppen mig supernere. Mörkt inne i magen, inget ljus skiner någonsin där. Inne i mig, mörker. Svart. Usch.

Dagen efter bröllopsfesten.

Nasty news.

Järnspett, usch...

Frösakull.

Nattens låt: "Feel It All Around" Washed Out

Jag kan inte sova. Sitter vid köksbordet, tittar ut och räknar fönstrena på andra sidan gården. Funderar på om jag ska bläddra i Jonas Karlssons novellsamling som hittills varit grym läsning. Drack massa drinkar ikväll som bara gjorde mig pigg, inte dåsig. Konstigt. Klockan är över 3 nu. Allt är mörkt och tyst omkring mig och stolen knarrar svinhögt när jag lutar kroppen för att räkna de sista fönstrena. 22 stycken. Lägger mig nog snart i sängen igen.

På tåget till Göteborg, äter en smörgås och nynnar för mig själv.

"På Masthuggstorget står gubbsen i klungor och säger att dom mår bra, jag skyndar mig hem, stänger ut värden och allt är som del ska. Men på söndag är det match och vi skall ge dom på käften, vi tar bussen ut ur stan."

Attentat "I denna stan"

Bild jag ogillar.

Jag vet inte varför, jag bara ogillar den. Den är ju sjukt ful! Inte sant? Och otäck. En naken man som i öknen jagar en morot som sitter fastspänd i något slags metspö han, tydligen helt ovetandes, har fastspänt på ryggen. Jag tycker bilden är oändligt dyster. Jag hatar den, men den bara fortsätter poppa upp framför nosen på mig. Nu senast i SJs tidning Kupé.

Ingenting.

Tre fantastiska akustiska sånger på Pet Sounds och en öl. Det är så konserter ska vara. Ibland. Idag. Så var det idag och det var strålande. Gatan utanför lyste för första gången på länge och det var skönt att va vid liv.

"Lång väg" var fin.

Nu jävlar öppnar vi i Västermalmsgallerian!

Jag ska bli deras första gäst! Jag har aldrig varit någons första gäst, men jag ska bli det nu! Soupranos, lysande! Jag hoppas inom ett par månader kunna räkna mig som en av "vi". Därför kan jag redan nu med stolthet säga: Nu öppnar vi i Västermalmsgallerian. Välkomna!

Tisdag, 13:36

Dagens låt: Boys – "Wapping"

"Dö brä"

Ok, en liten nasty grej. Min granne mördades ju för några månader sedan och jag är väldigt glad att jag var bortrest just den helgen. Lägenheten är fortfarande avspärrad. Igår upptäckte jag dock att någon sprejat ett meddelande på dörren. Men ... vad står det? Något med "dö brä"? Otäckt, då jag för bara ett par dagar sedan skrev om mitt högst personliga förhållande till ordet "brä". Ja, jag är skakad.

Studioversionen + video.

Mer om Paul!

En kompis påminde mig nyss om att Paul berättade en galen historia om hur han jagats av gangsters i Bolivia och att de rullat stora stenar efter honom nerför en backe och att han fått en över benet och tvingats släpa sig i säkerhet. Och en annan sa nu att någon skriver en bok om honom, tydligen samma kille som skrivit musiken till filmen "Snabba Cash". Weird, är detta ledmotivet till "Snabba Cash"? Jag lovar att hålla er posted om allt kring denne man!

Sju månader i pyjamas = Nice!

Mitt och Whitneys liv skiljer sig tydligen inte åt så mycket.

"I am not nice, I am not kind, and I am NOT wonderful!"

Här är anledningen till att Skeletor fått sån oförtjänt pajasstämpel. Serien som gick på TV på åttiotalet fuckade upp honom för all framtid. Titta bara på detta sorgliga klippet, från en julspecial. Stackars Skeletor!

Rapparen jag inte pratar om längre.

Wow, den här duden är en Halmstadklassiker asså. Vi har haft mycket sköj med honom. Han ville göra låtar med mig och Speech Defect. En kväll var vi i han (Paul) och hans brorsa Adrians studio i Söndrum utanför Halmstad. Chillade, lyssnade på beats. Några beats hade de rappat på. Jag vet inte, de sa de skulle göra ett dubbelalbum. Jag vet inte. De hade aldrig gjort en skiva innan, inte ens en demo. Men de gick rakt på dubbelskivan. Tung idé på pappret, men, jag vet inte. Jag lyssnade en kvart, sen började jag må dåligt. Jag var inte ens särskilt full, men det blev som en grå klump i halsen på mig. Något knöt sig. Jag sprang ut och spydde. Och gick inte tillbaks in i studion. Sedan dess har jag inte hört något mer med bröderna, och truth is, jag har gjort vad jag kan för att undvika det. Min enda kontakt med dem är när jag och Linus skapade en fejkmejladress för att skoja lite med vår DJ. Vi mejlade från den, låtsades vara bröderna, och stressade P. "Kunde inte P tänka sig att komma och chilla, kanske scratcha lite på deras skiva?" undrade bröderna. P blev helt förstörd och klagade inför oss på alla jobbiga mejl han fick hela tiden och frågade vad han skulle göra för att komma av kroken. "Vad ska jag göra, jag orkar inte!" Bröderna fortsatte att mejla alltmer frekvent, blev alltmer stressiga och påflugna. Sen slutade de. Vi slutade. P hade slutat svara. Vi berättade aldrig något för P om detta, han vet fortfarande inget. Kanske dags att återuppta mejlandet? För nu har storebrodern gått solo verkar det som. Här uppträder han med låten "Snabba Cash". Se, njut - och spy!

Mer drömmar.

Inatt hade jag min första dröm om svininfluensan. Jag minns ingenting annat än att drömmen handlade om svininfluensan och att jag vaknade med ett ryck och tänkte "kom ihåg detta, Erik!" Jag tror eventuellt att jag hade svinis i drömmen. Blä!

Jag älskar Skeletor!

...istället åkte jag till Dalarö, hittade en för liten kofta och lagade superlunch!

Skål för en alkoholfri helg!

Anton Kristiansson - so so.

Sunkdrömmar.

För några nätter sen drömde jag att jag hade munnen full av små svarta bönor, eller, liksom som pellets för marsvin. Jag försökte spy upp alla pellets men det kom bara fler ju mer jag försökte få bort dem. Så kom folk och försökte prata med mig och tyckte jag antingen var skitkonstig för att jag inte svarade eller skitäcklig för att det rann slemmiga pellets ur min mun när jag pratade. Sen låg jag plötsligt upp och ner, flöt upp och ner, längs en strandpromenad. Det gjorde lite ont i skrevet men var annars behagligt. Det var något sorts hård luftström som höll mig flytande. Sen kom massa gamla kompisar och cyklade förbi och jag utbrast till en av dem, "Hej, är du också i Rom?" Och så blev jag bjuden på korv med bröd medan jag flöt runt där, baklänges i Rom. Sedan blev allt kaotiskt då en ambulans störtade nerför en kulle, först som att någon glömt handbromsen, men sen såg jag en mörk skugga i bilen och förstod att någon stulit den. Sen kraschade den ner i vattnet och jag vaknade och kunde knappt andas.

The Walkmen "Thinking Of A Dream I Had"

18:58, somnar snart för natten.

South Ambulance "Davy Crockett"

Barndomsfylleminnen.

När jag var liten var farbror Leo lite full en gång, men han ville inte visa det för mig. Men så försa han sig genom sin godnatthälsning: "Erik, jag är lite somnig, jag måste söva." Jag minns det väl. Lika väl som när jag gjorde samma sak hemma hos mina föräldrar, när jag druckit rejält hos en vän, sen hem för att hämta några CD-skivor. I tamburen: "Hejdå, vi ses. Ha det brä!"

Brääääääää!!!!

Mats skiva!

Ingenting på PSL.

Cool reklam för nya Jay-Z!

Blandskivabytardag med Mats!

Så ser skivan ut som Mats ska få.

Låtlistan:

Wild Beasts "All The King's Men"
Nodzzz "I Can't Wait"
Mattias Alkberg BD "Ragnar"
Guilty Simpson "Man's World"
Lil' Wayne "Shoot Me Down"
The Speakers "You'll Remember"
Scattered Pearls "The Art Of Cooking For Two"
Themselves & WHY? "Canada"
Matthew Larkin Cassell "Another Day Gone"
Slow Club "When I Go"
The Lonely Island "Shrooms"
Kleenex Girl Wonder "Fitzcarraldo"
Hospitalet "California Girls"
The Go-Go's "How Much More"
Martin Chandra "Summer In The Sun"
The Mountain Goats "The Best Ever Death Metal Band from Denton"
Pillow Talk "What Does It Take?"
Paul Simon "Run That Body Down"
God Help The Girl "The Psychiatrist Is In"
Shirley Collins "Died for Love"
Vit Päls "En Evighet För Sig"
Tenniscoats "Ending theme"

Återkommer med Mats skiva!

Nya Nordman.

"Först ut är singeln ”Om Gud var jag”, en låt som har pondus och ett driv som närmast erinrar om hårdrock! Singeln släpps 16 september och med den kommer en spektakulär rysarvideo där inspelningsplatsen än så länge är hemlig".

Hemlig! Hårdrock! Ryyyysarvideo!

03:06.

"Slut, bitch, cunt!" Är jag sist att höra Eminems disslåt till Mariah Carey?

Två andra fina låtar att ladda hem.

Pillow Talk "What Does It Take?"
Why? + Themselves "Canada"

Jay-Z och Beyonce på Grizzly Bear-konsert.

Der ser ut om om Jay-Z äter på någonting...hm...

Kvällens bästa nedladdning.

Hospitalet har gjort en grym cover på Magnetic Fields "California Girls". Ladda ner på länken! Tack Smygarn för tipset!

Filmen jag inte pratar om längre.

På SVT PLAY.

Jag ser Erica på datorn, i gmail-chatten.

Jag säger "Du ser ut att ha kort hår idag, Erica. Det ser fint ut!" Hon säger "jag har inte klippt mig!" och så gömmer hon sig som vanligt. Jag väntar tio sekunder. Hon tittar upp. Och jag fotograferar snabbt skärmen. Så!

Mycket irriterande pojke.

Irriterande barn är det mest irriterande som finns.

Vad sa Tokio Hotel?

Ingenting! Enligt diktafonbandet satt de absolut knäpptysta. Ingenting alls på bandet. Tur att jag har så bra minne (inte) så jag kan skriva ner allt de sa ändå. Shoot. Dags att köpa ny diktafon, jag visste att denna dagen skulle komma. Jag tror dessutom de typ slutat tillverka såna små band till min diktafon. Sakta försvinner de ur butikerna, en efter en. Men de finns fortfarande på Clas Ohlsson!

Only Built For Cuban Linx 2.

När jag var liten samlade jag på allt som Wu-Tang gav ut. Jag köpte varje skiva, önskade mig i julklapp, födelsedagspresent. Raekwons "Only Built For Cuban Linx" är en av de första jag köpte. Den ligger hemma i Frösakull nu med spräckt CD-fodral, under sängen någonstans. Jag lyssnade sönder den skivan. Samtidigt som jag inte riktigt vågade visa att jag blivit hiphoppare i skolan. Sånt blev man retad för. Fråga Linus som hade en Snoop-tröja en olycklig dag. En dag hade jag baggy kamouflagebyxor på mig och fick frågan "har du också blivit hiphoppare nu?". Jag nekade. Så jag lyssnade på Raekwon hemma, med mina få hiphop-vänner. Nu kommer "Only Built For Cuban Linx 2" och jag behöver inte gömma mig när jag lyssnar på den. Det är fantastiskt. Skivan får mig att gråta mer än vilken pop-låt som helst (ja, jag gråter ju sällan över hiphop). Skivan tar mig tillbaka till högstadiet. Och jag gråter ofta om jag tänker på tid som gått och aldrig mer kommer tillbaka. Så jag gråter över Raes-skiva. På ett ganska fint sätt. Jag gråter till råa rim om att råna folk. Skivan kanske inte betyder lika mycket för er, men för mig betyder den oändligt mycket. Plus att den är grym.

Fick min Screaming Tea Party-tiotummare idag!

Bästa låten:

Imorgon intervjuar jag de här jäklarna; halvpeppad.

Söndagspromenad i Hagaparken.

Och lyssnar på det här.

Dagens låt: Bonnie "Prince" Billy - "How About Thank You"

05:30, Kevin Borg får en fimp i ögat.

Konstig stämning.

Sådan herre, sådan hund pt.1

Bilden skulle varit tagen framifrån men jag var inte så swift med kameran. Men believe me, detta var klockrent. Har förresten sett massa "sådan herre, sådan hund" senaste tiden och uppmärksammat mina kompisar på det, ryckt dom i armen och viskat "kolla!", men de har inte brytt sig. Hoppas ni som ser det här gillar "sådan herre, sådan hund". Jag älskar det, det är precis lika kul varje gång!

Konst på Klippet!

Alltid kul i Kaunas.

Allt vår gamle vän säger blir classic.

"jag är ju alltid arbetslös inom jobb branchen"

Gissa vem?

Augustiminnen.

Jaha, detta ser ju lite lovely ut, inte sant? Göteborgskväll, på bryggan, på väg över floden till kräftkalas. Men sekunden efter bilden togs tappade jag mitt sprillans nya Västtrafik-kort i floden, vinden tog den, och jag slängde mig efter den, hasade mig nerför någon påle för att komma åt kortet, men blev bara blöt och irriterad. Inte ens nu kan jag skratta åt det.

Dagens låt: The Chi-Lites - "Have you seen her"

Markus Krunegård kommenterar sin nya video.

Dalarö.

Gick ner till affären vid bryggan för att köpa smör. Kom runt kröken och såg en tjock, blek liten kille i ljusgrå t-shirt och Vulkanskydd runt ena knäet stå och fotografera en korvkiosk i kvällningen. Jag kände bara sorg. När jag kom fram såg jag att det inte var en kille, utan en kvinna, med kort frisyr och glasögon. Fortfarande sorg.

Imorse åt vi frukost på bryggan, bar ner en stor bricka med godsaker till bänken därnere. Mötte ett par på vägen dit, och jag försökte klämma till med "frukosten är serverad!" men ut kom bara ett grumligt "frussserd!", jag vet inte varför, jo, jag laddade ett par sekunder för det och sen ville jag liksom för mycket. Paret sa ingenting tillbaka, de tittade bara på mig. Det blev bara konstigt. Och så försökte jag en gång till, men gjorde liksom bara en ansats till att säga det igen, sen höll jag tillbaka. Då blev det ännu konstigare och de vände blicken neråt.

Om ett par dagar åker vi hem igen, kanske lika bra det.

Fina fåglar!