onsdag 28 januari 2009

Saker att göra medan man väntar på att datorn ska ladda en YouTube-video.


Istället för att sitta lugnt och fint vid datorn medan den tickade på tänkte jag få lite saker uträttade. Inget av just dom sakerna blev uträtta, men fixade däremot tre andra:

1. Utspela en Papphammarsketch för grannarna då jag välter ner alla mina papper och kvitton från skrivbordet på golvet, försöker rädda läget och fånga en mapp i flykten, välter istället ner blomkrukan bredvid med bakhuvudet och avslutar med att dratta på ända för att undvika att få jord i ansiktet.

2. Förstöra luckan till där knapparna sitter på TV:n för all framtid.

3. Komma med anklagelser, helt out of the blue, mot en av mina bästa vänner på telefon.

Grattis!

Nu har det börjat.



Det är aldrig någonsin problem att få tvätt-tid här i mitt hus. Jag har aldrig fått vänta mer än en ett par timmar för att få slänga in min shit i en maskin. Så döm av min fucking förvåning när jag steppade ner i tvättstugan imorse och möttes av denna synen. Har Mr Muscle och alla hans brorsor flyttat in i samtliga lägenheter? Utanför porten satt dessutom en lapp om en dude som utförde fönstertvätt - även i minusgrader! Det var han noga med att påpeka. Vad har hänt? Kan jag bo kvar här?

Hela huset verkar ha inlett någon slags offensiv mot smutsen, och de skyr inga medel. Den bistra vinterkylan kan inte stoppa dem i deras sjuka kampanj. Jag vågar inte ens tänka på våren, kan inte ens tänka på den, doften av såpa har redan trängt så djupt in i mina näsborrar att den gör min hjärna dimmig.

tisdag 27 januari 2009

37th hour


Efter att ha varit vaken 36 timmar i sträck, vid två olika tillfällen under kort tid, kan jag nu konstatera att det inte är på något vis farligt eller obehagligt. Ena gången slogs jag av en skön insikt av hur bra mitt liv var, hur mycket jag gillade min lägenhet, mina saker och hur jag ser ut. Direkt efter det däckade jag på sängen av total utmattning. Andra gången är nu, då den enda baksidan med sömnlösheten tycks vara överkänslighet mot oväntade saker som videon här nedanför och att tjejen som jobbade på fiket ikväll såg ut som en häst med en rynka i pannan som växte för varje gång jag tittade på den. Hon såg ut som djävulen och det kändes som jag var stenad. Jag var tvungen att gå hem. Annars mår jag ganska bra!

Training tomorrow's great hand washers!




Det är kanske för att jag inte sovit på över ett dygn, men jag känner mig mycket olustig när jag ser den här videon. Den hetsiga musiken, de otäcka tvillingbröderna och deras mamma som inspekterar deras händer och en av bröderna fortfarande har märket på handen som visar att han inte gjort "rätt". Och så så springer han glatt ut i badrummet igen, sprutar på mer bläck och mer tvål. Jag får en känsla av att detta händer varje gång de ska äta, han lyckas aldrig tvätta bort tillräckligt. Hela hans uppväxt, varje dag. Bläcket är kvar, tvätta igen! "Men mamma!" "Tvätta igen!"Jag vet inte, hela videon är så deprimerande. Köp inte sån här tvål till era barn. Jag tror inte de blir bra på att tvätta händerna med hjälp av denna specialtvål och, som de säger i reklamen för produkten, lär sig tvätta händerna så lång tid som doktorn rekommenderar - jag tror de får men för livet av kvällar av skrubbande. Och den där hemska bläckkfläcken som aldrig försvinner.

Dagens jävla låt och dagens jävla video!

Speech Defect - "Ice Cream Truck"

fredag 23 januari 2009

The Curious Case Of Forrest Gump



Tack tack, Simon. Din galna jävel!

Update från granngumman!

Hemtjänsten var här nyss. Hört genom dörren:

Hemtjänsten: "Kan jag hjälpa dig med något? Eller vill du kanske bara ha lite sällskap?"
Gumman: "Nej, sällskap har jag."
Hemtjänsten: "Okej. Har du något som kokar därinne?"
Gumman: "Ja, det är äpplen."

Wow, okej. Så hon HAR sällskap...well well WELL! Jag tror det ändå kan finnas en gubbe därinne någonstans! Och hon kokar sina äpplen idag med. Mysko! Vem kokar äpplen dagarna i ända? Nu vill jag ännu mer veta allt om de där sönderkokta godsakerna....

"Ja, nu blir det fan öl."

Helgen:

Fredag: Syket på Landet.

Lördag: Christer Pettersson-maskerad, eller "Ja, nu blir det fan öl".

Dock stor osäkerhet i lägret vad som egentligen är en Christer Pettersson-utstyrsel. Extra orolig är jag för K som igår på Myrorna stod och klämde på en skinnväst här, en illasittande keps där och flinade att "detta är väl ändå jävligt Christer Pettersson?" Jag vet inte K, jag vet inte!!!! Det är en tunn linje mellan Christer Pettersson och Rolf Lassgård i Jägarna. Alltså, det är det ju inte, men börjar vi tumma på den enkla Christer Pettersson-looken, the original Christer P, och försöker flippa "Christer Pettersson på bal", "Christer Pettersson på semester i Afrika" eller "Christer Pettersson som bagare" är jag rädd att vi tappar bort oss litegrann. Jag vill ha tio kloner imorgon. Inget annat.

torsdag 22 januari 2009

He is a...she?

"Hejdå, Vera!"

Ja, så lät det hos "gubben" för bara några minuter sen. Hemtjänsten var där och pysslade om "honom". Jag fick till och med en skymt av "honom".

Och, fuck me, det visade sig att gubben var en tant.

Men det kan inte vara hela sanningen, jag köper inte den skiten. Det måste bo både en tant och en gubbe därinne. Romberg, heter de. Pusselbitarna börjar falla på plats.

Man, jag hade dock lite otur på väg ut ur lägenheten. Hissen strulade så jag stod där och ryckte i hissdörren och svor och uppträdde lite allmän konstigt, allt medan tanten och hemtjänstkillen stod och småkikade på mig. Tills slut blev jag tvungen att dråsa förbi dom båda nerför trapporna. De tystnade när jag passerade dem.

Så all in all ligger jag nog inte på plus hos herr och fru Romberg längre, om jag nu nånsin gjort det. Nu får jag slita som ett djur, som ett fromt litet lamm, friend of alla pensionärer, hero of the old, för att komma in hos dem och dricka det där kaffet. Äta de där kokta äpplena. Lord knows att jag måste smaka de där utsökta kokta äpplena.

onsdag 21 januari 2009

Första mustaschen är kul!

"I wish I was him."


Det bor en gammal gobbe i lägenheten här bredvid. Jag hör honom ibland stuffla in genom dörren, men har ännu inte lyckats se honom. Då och då kommer någon slags hemhjälp och frågar hur han mår och vad han gör. Hon står mest i hans tambur och snackar och jag hör hur han mumlar sina svar från inne i lägenheten. Ofta pratar de mat och då lyssnar jag extra noga. Ställer mig vid min dörr med örat mot den. Idag sa gobben att han skulle äta fläsk med sås. När hemhjälp-tjejen frågade om han skulle ha någonting till sa han "nä, inget". Jag gillar gobben, han är soft. Tjejen frågade honom sen om han visste om att han hade en kastrull med äpplen som kokade på spisen och han bah "...ja".
Man, jag vill veta vad han skulle göra med äpplena. Jag vill veta hur fläsket smakade. Hell, jag vill veta hans meny för resten av veckan, så jag kan äta samma mat! Hans mat är old school och han väjer inte för det konstiga i maten. Precis som jag. Kokta äpplen! Han skulle smaka min kyckling stekt i mjölk (för det är ju lite som smör, kom igen...liiiite!!!?) Vi skulle passa bra ihop, jag och gobben, sittandes där i hans kök och komponera vår mat:

Jag: "Ärtor till tårtan?"
Gobben: "Ja. Räkor på lammet?"
Jag: "Ja. Sirap i håret?"
Gobben: "Ja."
Jag: "Låt oss äta."

Vi skulle ha det så trevligt. Jag knackar nog på imorgon och frågar om han ska ha lite eftermiddagskaffe. Med ett par oliver i, det är ju godast.

PS. Jag önskar jag inte postat den galna bilden däruppe, han ger totally fel intryck av hur gubben ser ut i mitt huvud. Jag googlade bara gubbe liksom, och fick upp denna luringen. Så ser inte min granne ut i mitt huvud. Så, glöm honom däruppe. Vad ni än gör, glöm honom. DS.