onsdag 25 november 2009

Mer om The Carter.

Scenen där Lil' Wayne spelar gitarr (skitdåligt) fick mig att tänka på John Frusciante, gitarristen i Red Hot Chili Peppers. Knarkgrejen alltså, och de men man kan få av det, så att man inte längre riktigt kan prata, eller vill prata, utan tycker det är lättare att bara låta det flöda ur en, direkt på nåt sätt, påminde på något vis om John Frusciante. När Lil' Wayne satt där, verkade han verkligen tycka om det, även om det lät illa. Det var en fin scen på nåt sätt, han verkade lugn. Så - om tio år sitter han där och låter gitarren prata, jag lovar. Om han fortsätter glufsa i sig sin lila syrup, alltså.

The Human Centipede var...

...riktigt störd! Regissören var där och svarade på lite frågor efter filmen. Det var en kul kille som såg ut som en fågelskrämma. Han berättade att han skrivit färdigt manus till en uppföljare. Spännande!

lördag 21 november 2009

"Let me say something right before that guitar....pain."

Såg The Carter igår. Den var okej (iofs väldigt mäktig inledning!!) tyvärr hade man inte fått komma Lil' Wayne så nära, de hade inte fått göra några egna intervjuer med honom, bara filma när han gjorde intervjuer med andra. Men det var såklart ändå jävligt coolt att få se Lil' Wayne chilla runt och dricka sin lila hostmedicin ur en stor kopp HELA TIDEN. Ganska sorgligt också, det är ett beroende han nog måste sluta med. Han säger att han nu blivit sin egen drog och slår hela tiden ifrån sig att han har problem med det och blir sur på sina vänner som bryr sig om honom. Men samtidigt är det han som gjort dom till miljonärer. Svårt. Inspelningen av denna låten tyckte jag var rätt mäktig, kanske inte som klipp såhär, men i sammanhanget, i filmen, i drogdimman, var det hårt.

onsdag 18 november 2009

Dagens låt: "Bjurö Klubb" av Laleh

Jag blir tokig!

Det är något jag inte förstår i den här reklamfilmen. Jag har sett den hundra gånger men fattar fortfarande inte varför mannen som tankar sin bil med en sked blir så arg när han säger "ein Löffelchen für Opa", alltså "en sked för farfar". Är det något med tyskar och deras förhållande till deras farföräldrar som går helt över huvudet på oss svenskar? Eller är reklamen en del av en sån typ Ica-reklam där de olika delarna hänger ihop? Och så har de andra delarna bara visats i Tyskland? Det skulle förklara en del. Nu är det bara...jättekonstigt.

Blir niiiice på filmfestivalen.

måndag 16 november 2009

Super Feber Breakout!

Hade feberdrömmar hela natten om spelet "Super Breakout" som jag har på min mobil. Jag minns att jag körde ett game Super Breakout innan jag somnade igår och, yes, det fick jag betala för hela natten lång. Drömmarna handlade uteslutande om hur jag skulle klara en svår nivå på Breakout. Jag vet inte om ni kan förstå hur otäck den drömmen var med ett febrigt huvud.

Dagens låt: "The Osmonds" av Denim

torsdag 5 november 2009

Det är så skönt...

...att mördaren i trapphuset återskapat stämningen vi hade innan mordet. Stämningen innan jag av en enda anledning, kanske två, var utfryst och bannlyst, anklagad och uthängd. Av mina självaste grannar. Nu är allt hat riktat mot mördaren istället för mig! Så det är lugna gatan här. Till och med mannen med dålig hy och glasögon hälsade mig glatt nere vid hissen.

onsdag 4 november 2009

Dagens låt: "Jag bara tänkte, liksom, att" av Mattias Alkberg

Klippet.

Tog en påse mixade paprikor, räknade ut styckpriset i huvet och sa oväntat högt för mig själv: "ja, det kan det ju va fucking värt". Gick sedan till kassan och hälsade kassörskan med ett "Halli!", troligtvis som en inledning till ett "Halli Hallå!" Men slutklämmen kom aldrig. Jag tog mina varor, kvittot och gick. Jag är så trött idag.