Fick min Screaming Tea Party-tiotummare idag!

Bästa låten:

Imorgon intervjuar jag de här jäklarna; halvpeppad.

Söndagspromenad i Hagaparken.

Och lyssnar på det här.

Dagens låt: Bonnie "Prince" Billy - "How About Thank You"

05:30, Kevin Borg får en fimp i ögat.

Konstig stämning.

Sådan herre, sådan hund pt.1

Bilden skulle varit tagen framifrån men jag var inte så swift med kameran. Men believe me, detta var klockrent. Har förresten sett massa "sådan herre, sådan hund" senaste tiden och uppmärksammat mina kompisar på det, ryckt dom i armen och viskat "kolla!", men de har inte brytt sig. Hoppas ni som ser det här gillar "sådan herre, sådan hund". Jag älskar det, det är precis lika kul varje gång!

Konst på Klippet!

Alltid kul i Kaunas.

Allt vår gamle vän säger blir classic.

"jag är ju alltid arbetslös inom jobb branchen"

Gissa vem?

Augustiminnen.

Jaha, detta ser ju lite lovely ut, inte sant? Göteborgskväll, på bryggan, på väg över floden till kräftkalas. Men sekunden efter bilden togs tappade jag mitt sprillans nya Västtrafik-kort i floden, vinden tog den, och jag slängde mig efter den, hasade mig nerför någon påle för att komma åt kortet, men blev bara blöt och irriterad. Inte ens nu kan jag skratta åt det.

Dagens låt: The Chi-Lites - "Have you seen her"

Markus Krunegård kommenterar sin nya video.

Dalarö.

Gick ner till affären vid bryggan för att köpa smör. Kom runt kröken och såg en tjock, blek liten kille i ljusgrå t-shirt och Vulkanskydd runt ena knäet stå och fotografera en korvkiosk i kvällningen. Jag kände bara sorg. När jag kom fram såg jag att det inte var en kille, utan en kvinna, med kort frisyr och glasögon. Fortfarande sorg.

Imorse åt vi frukost på bryggan, bar ner en stor bricka med godsaker till bänken därnere. Mötte ett par på vägen dit, och jag försökte klämma till med "frukosten är serverad!" men ut kom bara ett grumligt "frussserd!", jag vet inte varför, jo, jag laddade ett par sekunder för det och sen ville jag liksom för mycket. Paret sa ingenting tillbaka, de tittade bara på mig. Det blev bara konstigt. Och så försökte jag en gång till, men gjorde liksom bara en ansats till att säga det igen, sen höll jag tillbaka. Då blev det ännu konstigare och de vände blicken neråt.

Om ett par dagar åker vi hem igen, kanske lika bra det.

Fina fåglar!