Deprimerande reklam.

Dagens låt: "Substance" av Girls

Podolski!

Jag tycker mig ana en svängning i kommentatorernas sympatier. De har blivit försiktigt optimistiska över Podolskis spel senaste matcherna! Det är klart att missar han EN dribbling så är han tillbaks på botten igen och då är det som vanligt det märkliga sättet att säga "here's Podolski" på som är så fyllt av "and we all know what THAT means!" att jag vill slänga mitt PSP i marken. Men gör man ett hat trick i varje match så klarar han sig rätt fint! Toni är dock fortfarande deras guldgosse som undkommer all kritik.

FIFA 2009

Fifa 2009 till PSP har ägt mitt liv senaste månaden. Jag älskar det, men hatar kommentatorerna. Dels den lite slöe bisittaren som efter allt som händer slänger in en kommentar om en glidtackling och någon som skadade sig i situationen. Fast det som hände på planen inte hade något som helst med glidtacklingar att göra. Det kan ha varit en frispark, hörna, en målvakt som räddar snyggt eller vad som helst. "That was a furios slide slackle! utropar den senile bisittaren då. Jag blir galen på honom, tror att spelet kanske är trasigt.

Men mest av allt stör jag mig på den ordinarie kommentatorn. Varje gång jag anfaller med min stjärnspelare Lukas Podolski (mitt lag är Bayern Munchen) så låter kommentatorn plötsligt oerhört uppgiven och lite besviken medan han mumlar "Here's...Podolski" som att han redan i förväg utgår från att han ska tabba sig eller totalt gå bort sig i försvaret. I början sket jag i det, men nu har kommentatorn lyckats jinxa min skit. Nu kan jag inte spela med Podolski längre, det känns som att de driver med honom bakom kulisserna. "Fniss, här är Podolski". Nu kan jag inte ens ta hans namn på allvar längre, tycker att det låter som namnet på en clown eller en gammal stumfilmsskådis. Fucking kommentatorer! Det kvittar hur många mål han än gör blir kommentatorn aldrig särskilt exalterad. Men om hans lagkamrat Toni gör ett mål, ja ett mål på TIO matcher blir han eld och lågor "Oh, you just can't stop Toni! He's having a wonderful day on the field!" Men när målspottaren Podolski några minuter senare gör en rusning mot målet: "....here's...Podolski". Aldrig mer än så.

Senaste matcherna har jag börjat byta ut Podolski mot Klose efter bara ett par minuter, för att slippa häcklandet. Fast det betyder å andra sidan att jag vid bytet alltid tvingas lyssna på en lång ordsvada om hur dåligt och ogenomtänkt mitt byte var från bisittaren. Han vill liksom inte sluta, han förstår inte för sitt liiiiv hur jag kan göra bytet. Men sen blir det tyst. Sedan glömmer de clownen och fokuserar på att ösa lovord över Toni och Klose. Först då kan jag börja spela på riktigt. Och spöa alla motherfuckers som fuckar med Bayern Munchen!

Fin...

...nattmusik.

"Erik, your rankings have changed"

#8 smartest (lost 2 places)
#12 merriest (gained 1 place)
#12 most fashionable (lost 6 places)
#12 person with the best hair (gained 11 places)
#14 person with the best smile (gained 8 places)

Sakta men säkert går jag in i christmas mode.

Catch it! Bin it! Kill it!

Dagens låt: "When I Go" av Slow Club

Mer om The Carter.

Scenen där Lil' Wayne spelar gitarr (skitdåligt) fick mig att tänka på John Frusciante, gitarristen i Red Hot Chili Peppers. Knarkgrejen alltså, och de men man kan få av det, så att man inte längre riktigt kan prata, eller vill prata, utan tycker det är lättare att bara låta det flöda ur en, direkt på nåt sätt, påminde på något vis om John Frusciante. När Lil' Wayne satt där, verkade han verkligen tycka om det, även om det lät illa. Det var en fin scen på nåt sätt, han verkade lugn. Så - om tio år sitter han där och låter gitarren prata, jag lovar. Om han fortsätter glufsa i sig sin lila syrup, alltså.

The Human Centipede var...

...riktigt störd! Regissören var där och svarade på lite frågor efter filmen. Det var en kul kille som såg ut som en fågelskrämma. Han berättade att han skrivit färdigt manus till en uppföljare. Spännande!

"Let me say something right before that guitar....pain."

Såg The Carter igår. Den var okej (iofs väldigt mäktig inledning!!) tyvärr hade man inte fått komma Lil' Wayne så nära, de hade inte fått göra några egna intervjuer med honom, bara filma när han gjorde intervjuer med andra. Men det var såklart ändå jävligt coolt att få se Lil' Wayne chilla runt och dricka sin lila hostmedicin ur en stor kopp HELA TIDEN. Ganska sorgligt också, det är ett beroende han nog måste sluta med. Han säger att han nu blivit sin egen drog och slår hela tiden ifrån sig att han har problem med det och blir sur på sina vänner som bryr sig om honom. Men samtidigt är det han som gjort dom till miljonärer. Svårt. Inspelningen av denna låten tyckte jag var rätt mäktig, kanske inte som klipp såhär, men i sammanhanget, i filmen, i drogdimman, var det hårt.

Då blir detta dagens låt dårå!

Dagens låt: "Bjurö Klubb" av Laleh

Jag blir tokig!

Det är något jag inte förstår i den här reklamfilmen. Jag har sett den hundra gånger men fattar fortfarande inte varför mannen som tankar sin bil med en sked blir så arg när han säger "ein Löffelchen für Opa", alltså "en sked för farfar". Är det något med tyskar och deras förhållande till deras farföräldrar som går helt över huvudet på oss svenskar? Eller är reklamen en del av en sån typ Ica-reklam där de olika delarna hänger ihop? Och så har de andra delarna bara visats i Tyskland? Det skulle förklara en del. Nu är det bara...jättekonstigt.

Blir niiiice på filmfestivalen.