"Hejdå, Vera!"
Ja, så lät det hos "gubben" för bara några minuter sen. Hemtjänsten var där och pysslade om "honom". Jag fick till och med en skymt av "honom".
Och, fuck me, det visade sig att gubben var en tant.
Men det kan inte vara hela sanningen, jag köper inte den skiten. Det måste bo både en tant och en gubbe därinne. Romberg, heter de. Pusselbitarna börjar falla på plats.
Man, jag hade dock lite otur på väg ut ur lägenheten. Hissen strulade så jag stod där och ryckte i hissdörren och svor och uppträdde lite allmän konstigt, allt medan tanten och hemtjänstkillen stod och småkikade på mig. Tills slut blev jag tvungen att dråsa förbi dom båda nerför trapporna. De tystnade när jag passerade dem.
Så all in all ligger jag nog inte på plus hos herr och fru Romberg längre, om jag nu nånsin gjort det. Nu får jag slita som ett djur, som ett fromt litet lamm, friend of alla pensionärer, hero of the old, för att komma in hos dem och dricka det där kaffet. Äta de där kokta äpplena. Lord knows att jag måste smaka de där utsökta kokta äpplena.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar