"I wish I was him."

Det bor en gammal gobbe i lägenheten här bredvid. Jag hör honom ibland stuffla in genom dörren, men har ännu inte lyckats se honom. Då och då kommer någon slags hemhjälp och frågar hur han mår och vad han gör. Hon står mest i hans tambur och snackar och jag hör hur han mumlar sina svar från inne i lägenheten. Ofta pratar de mat och då lyssnar jag extra noga. Ställer mig vid min dörr med örat mot den. Idag sa gobben att han skulle äta fläsk med sås. När hemhjälp-tjejen frågade om han skulle ha någonting till sa han "nä, inget". Jag gillar gobben, han är soft. Tjejen frågade honom sen om han visste om att han hade en kastrull med äpplen som kokade på spisen och han bah "...ja".
Man, jag vill veta vad han skulle göra med äpplena. Jag vill veta hur fläsket smakade. Hell, jag vill veta hans meny för resten av veckan, så jag kan äta samma mat! Hans mat är old school och han väjer inte för det konstiga i maten. Precis som jag. Kokta äpplen! Han skulle smaka min kyckling stekt i mjölk (för det är ju lite som smör, kom igen...liiiite!!!?) Vi skulle passa bra ihop, jag och gobben, sittandes där i hans kök och komponera vår mat:

Jag: "Ärtor till tårtan?"
Gobben: "Ja. Räkor på lammet?"
Jag: "Ja. Sirap i håret?"
Gobben: "Ja."
Jag: "Låt oss äta."

Vi skulle ha det så trevligt. Jag knackar nog på imorgon och frågar om han ska ha lite eftermiddagskaffe. Med ett par oliver i, det är ju godast.

PS. Jag önskar jag inte postat den galna bilden däruppe, han ger totally fel intryck av hur gubben ser ut i mitt huvud. Jag googlade bara gubbe liksom, och fick upp denna luringen. Så ser inte min granne ut i mitt huvud. Så, glöm honom däruppe. Vad ni än gör, glöm honom. DS.