Soupranos!

Jaja, sluta tjata! Ja jag har varit där nu. Ja det har jag. Det tog sin tid. Och ...vadå "var"? Soupranos! Ja och nu får ni sluta prata om det där stället jag orkar inte mer. Och säg inte att ni inte pratat om det, för det har ni. Det är inte bara jag. Säg inte att det bara är jag. Kom inte här och påstå det! Är det det ni påstår? Är det verkligen det ni står här och säger? Ok, fine. Jag har hursomhelst varit på ert kära Soupranos nu! Det var vidrigt. Det var inte ens öppet (de höll på att stänga för dagen och stod och vispade uppgivet på golvet med sina små kvastar efter lökskal) men jag kände vibbarna. Soupranos ligger tyvärr strategiskt inkilat mitt i Västermalmsgallerian så man joddlar förbi där vart man än ska. Jag snokade runt lite, såg på en skylt att man kunde bli medlem(!) och få tio procent rabatt. Just när jag stod där och övervägde att kissa på skylten kom en soppmästare av något slag fram till mig och stack en meny (innehållandes massa stavfel) helt fräckt i näven på mig. "Bra promotion!" tänkte han nog. "Äckliga soppor" tänkte jag och ögnade snabbt igenom ohyggligheterna från 69 till 89 kronor.

Men varför så negg, Erik? Jo jag anser att jag fått vänta för länge! Flera veckor har det varit hemlighetsmakeri. De satte upp skyltar om att här minsann ska det öppnas en sopprestaurang och gjorde sig till med avspärrningar och skit, men ingenting hände. Och a man kan bara vänta for so long på sin soppa! Mitt tålamod tog slut. Så jag varnar er, gå inte dit. Gå aldrig till Soupranos. Fuckers.