Nattens dröm.

Jag drömde att jag och ett par vänner var ute och åkte motorbåt. Vi hade lånat min moster och morbrors gamla båt. Plötsligt sa någon, "Erik, vänd om!" Jag förstod inte. Sen hörde jag plötsligt ljudet av en stark fors, typ som ett vattenfall. Jag försökte vända båten men det gick inte. Så sögs vi in i strömmen. Men strax innan vi föll ner i fallet girade båten till höger och liksom in i klippan. Nej, in i ett hål i klippan. Vi lyckades hoppa upp från båten i sista sekund, och såg båten sugas in i hålet och försvinna. Sen försvann hålet. Vi tittade oss förvirrat omkring och upptäckte då en stor byggnad vid sidan av vattnet och gick dit. Där var jättemycket folk som gick liksom in och ut ur en stor hall. Jag gick in för att se vad det var därinne. Och se, de var ett femtiotal båtar som stod uppställda och då och då tjoade någon glatt och sprang fram till sin båt. Och jag förstod att det var här båtarna hamnade och blev jätteglad! Så gick jag runt hela hallen och tittade efter moster och morbrors båt. Skönt att den var där, jag ville verkligen inte slarva bort deras båt. För att inte tala om motorn! Vad kostade sånt egentligen? Jag gick varv efter varv runt hallen. Men båten var verkligen inte där. SÅ gick jag fram till en informationsdisk och frågade. Kvinnan i receptionen sa "var försvann din båt sa du?" Och jag förklarade var det varit någonstans. Så sken hon upp och log "Jamen, då är den i rummet!" Jag blev också glad "åh vad bra, så den är ändå i rummet?" Så log hon igen, nästan skrattade, och sa "ja!" Jag blev så lättad både över att båten var tillbaka och över att träffa en så trevlig människa mitt i allt det jobbiga så jag skrattade jag också. Så bröt hon ut i skratt och sa "den har sitt eget rum, din båt!" Plötsligt förstod jag inte. "Den är helt ensam nu i det mörka rummet och du får aldrig tillbaka den! Den är i sitt eget rum långt härifrån, äntligen är den där, vad vi har väntat på det" sa hon och tittade på mig som att jag skulle tycka att det var lustigt, eller, liksom en glad nyhet. Jag blev helt förkrossad och mådde illa. Jag började gråta hysteriskt och la mig ner på klipporna. Så försökte jag sluta andas för allt var så helvetiskt konstigt. Så vaknade jag, klockan var tolv på dagen och det kändes som att jag inte hade sovit en blund.