tisdag 26 januari 2010
Nöff nöff! Gris på väg!
Den här mannen såg ut som en goddamn pig framifrån, och ja, även i rak profil. Då stod näsan upp i givakt och ögonen lyste som små russin ur grisanletet. Tyvärr var detta bästa fotot jag fick av honom. Han petade sig i näsan och öronen hela vägen från Åkersberga till Stockholm Östra, vilket var svinigt att behöva sitta och titta på i 40 minuter.
Var smart!
Du är en man i farten. Du är student. En student i farten. Du är smart. Du tittar på klockan - bara en minut till tåget går, mycket bra planerat! Smart planerat. Du har H&M-hatt, det ser smart ut. Lite på sned - nonchalant smart, bra! Var är ditt SL-kort då? "Instucket i hatten - alltid tillgängligt!" Åh vad smaaaaart!
Mycket bra bild - smart bild!
torsdag 21 januari 2010
Off-season på Buttericks.
Långt ifrån jul, Halloween och annat skoj som brukar dominera Buttericks skyltfönster får vi oss istället serverade en märklig dude som stirrar ner på oss, med vita, buskiga ögonbryn, guldskjorta, lila byxor och en vas leende låtsasblommor framför sig. I övrigt är skyltfönstret helt tomt, förutom två boring discotjejer. Vilket ger duden och, framförallt, hans ögonbryn, fullt fokus. Jag vet inte, funkar Buttericks skyltfönster som vanliga skyltfönster, säg H&M? Blir man inspirerad av detta? Jag blir bara oerhört ointresserad av maskerad. Han är så ful. Han är så oerhört ful. Det kanske bara är jag som har problem med honom, för han är så ful. Han verkar säga "You want to party? You want a masquerade? Let's go!" Men jag vill inte för mitt liv ha någonting med honom att göra.
måndag 18 januari 2010
söndag 17 januari 2010
torsdag 14 januari 2010
Hur två minuters pratstund med någon man bryr sig om och två Youtube-videos kan betyda mer än två veckor ute i verkligheten...
...och sammanfatta mitt liv och vad jag tycker om bättre än två spågummor... (ja, eller två Ingvar Oldsberg, jag kunde inte bestämma mig för vilken av dom som var bäst. Jag tänkte Ingvar Oldsberg som i "Här är ditt liv", med det kändes lite långsökt. Samtidigt säger väl kanske inte spågummor så mycket om vad som hänt och vad som händer, lite mer om framtiden väl? Fast samtidigt, de kan ju ibland säga saker som hänt i ett tidigare liv, och även se ens aura och berätta om den. Ja, det var så jag tänkte, alltså blev det "Spågummor" inte "Ingvar Oldsberg". Oh man, när jag höll på att skriva rap som mest höll jag på såhär hela tiden, det får mig att sakna rappen, även om jag håller på med den fortfarande. Bara inte lika ofta som förut. Då tänkte jag jämt på rim och liknelser.)
tisdag 12 januari 2010
torsdag 7 januari 2010
Chad Vangaalen.
Demos och snuttar av låtar som spelades in samtidigt som hans Soft Airplane. Ladda ner gratis här!
På banken.
Jag kom sent till banken, tio i fem. En dam hinner före mig till kölappsapparaten. Hon får nummer 665. Och så är hon med ena foten på väg därifrån. Och stannar upp, tar även nästa lapp. Nummer 666. Och skrynklar ihop lappen och slänger den i papperskorgen. Sen går hon och sätter sig på en bänk och väntar på sin tur.
Vad betyder allt detta? Hon får nummer 665. Jag får 667. Ingen får 666.
Var det vidskepelse? Var det något slags kristen omtanke mot mig eller den som kom bakom som skulle slippa få the number of the beast på sin nummerlapp en kall onsdageftermiddag? Övervägde hon kanske bara att ta en nummerlapp till en vän, kom på att han/hon inte skulle hinna till banken i tid och slängde lappen? Varför gav hon den då bara inte till mig? Sättet hon slängde lappen på, sättet hon skrynklade ihop den hårt med hela handen, säger mig att det var något annat.
Jag vet inte. Jag glömde egentligen hela historien direkt och började spela minigolf på min mobiltelefon medan jag väntade trekvart på min tur för att byta kod på min bankdosa som jag glömt koden på för sjunde gången.
Sen kom jag på det igen, nu när jag kom hem. Skum grej!
Vad betyder allt detta? Hon får nummer 665. Jag får 667. Ingen får 666.
Var det vidskepelse? Var det något slags kristen omtanke mot mig eller den som kom bakom som skulle slippa få the number of the beast på sin nummerlapp en kall onsdageftermiddag? Övervägde hon kanske bara att ta en nummerlapp till en vän, kom på att han/hon inte skulle hinna till banken i tid och slängde lappen? Varför gav hon den då bara inte till mig? Sättet hon slängde lappen på, sättet hon skrynklade ihop den hårt med hela handen, säger mig att det var något annat.
Jag vet inte. Jag glömde egentligen hela historien direkt och började spela minigolf på min mobiltelefon medan jag väntade trekvart på min tur för att byta kod på min bankdosa som jag glömt koden på för sjunde gången.
Sen kom jag på det igen, nu när jag kom hem. Skum grej!
måndag 4 januari 2010
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)