Dagens låt: "Pints Of Guinness Make You Strong" - Against Me!

Good girl gone bad.

Boysen bakom Barbiedockan vann i rätten efter att ha lämnat in en stämningsansökan mot boysen bakom Bratzdockorna. Barbie menade att Bratz rippat deras skit. Dooood, som om det någonsin varit någon tvekan om den saken? Snart tvingas Bratzfabriken stängas och sedan jämnas med marken av en gigantisk grävmaskin med en sån där järnnboll som svingas in i väggarna, en boll format som ett elakt flinande Ken-huvud. Hurra! Vem kunde tro att försynta paret Barbie och Ken hade ett sånt taggigt temperament? Efter jul och nyår försvinner den alien-liknande Bratz-dockan från leksaksaffärshyllorna. Skönt! Fucking skönt! Otäcka är de, Bratz! Döda är de, Bratz. Hurra!

Dålig sammanfattning av de 25 bästa karaktärerna från ATHF.

Var är stenåldersmannen...och var är mumien? Förstaplatsen är ganska väntad och given. Men resten av listan = wack!

"Änglar spela snurra!"

Dagens låt AKA den enda jullåten man egentligen behöver. Busungarnas "Tomten jag vill ha en riktig jul" är en förbisedd julclassic. Lätt att glömma, särskilt då den inte fått någon plats på Absolute Christmas - julsångernas hall of fame. Och visst hade jag själv glömt den i året stök! Men så nynnade då min syster på något bekant ute i köket och jag bah "vad sjunger du på, syrran, det låter classic?". Det var det.

Kanske, kanske allt skulle bli annorlunda om jag hade lite mer ordning och reda?

Tack Andreas!

Dagens låt: "My Guitar" - Ghostface Killah

Långa startsträckor.

Mina vänner, jag är seg som kola nuförtiden. Lite som det är med gamla gubbar, föreställer jag mig. Fast detta är värre. Jag har så himla svårt att göra något spontant. Att kasta mig hemifrån för att ta en öl på stan är otänkbart. En kort resa måste planeras månader i förväg. Sent ikväll, klockan tolv, bokade jag en resa till Göteborg med ett tåg som gick sex på morgonen, något som alltså var upplagt för knas. Jag tänkte att jag skulle sova litegrann efter att jag bokat tåget, men icke. Istället roamade jag natten och satt i soffan med en mugg glögg och ojade mig för att jag kanske skulle glömma något viktigt för min resa. Och så höll jag på så till klockan kvart i fem, då jag lade mig ner i någon slags liggande skräddarvariant och stress-blundade i tio minuter då det var dags att stiga opp. Så låtsades jag för mig själv att jag "sovit" och sträckte på mig och "gäääääsp" gjorde lite kaffe och duschade. Kikade lite ut genom fönstret om någon av grannarna var uppe ännu. Kliade mig lite i huvudet och konstaterade att de där minuterna av blundande då inte alls var tillräckligt, men likväl på något sätt "sömn".

Plötsligt insåg jag att det var asbråttom om jag skulle hinna med tåget så jag fick kasta på mig kläderna, plocka ihop min shit och ramla ner på gatan mot till tunnelbanan. Så glajdade det upp en taxi och frågade om jag ville rulla med honom, jag såg väl ut som en annan zigenarpöjk med väskor över alla armar och hatten på sniskan, flåsandes nerför Alzheimersgatan, förlåt, Altrömergatan. Så jag gav honom en hunka och pekade ner mot stationen med en utsträckt högerarm.

I dunno, jag antar att om man är vaken hela natten och sitter och segar och funderar på egentligen ingenting alls borde man åtminstone vara i god tid till tåget. Men det blev jag alltså inte. Som vanligt är det ett mirakel att jag hinner med tåget. Nu sitter jag här och väntar på att snälla kontrollant-tanten ska klippa min lilla biljett och kanske, kanske får jag lite quality extra fin sömn av John Blund sedan. Men var är snälla kontrollant-tanten?

Dagens låt: "Another Girl, Another Planet" - The Only Ones

Trött x 2

Jag blir så trött ibland, trött så att jag inte tänker rakt. För ett par veckor sedan var jag mycket trött och jag var i tunnelbanan. Och givetvis var det fullt på alla sittplatser. När vi kom till Rådmansgatan fick jag syn på en bänk på perrongen och dök halvvägs ut genom dörrarna, "äntligen en ledig sittplats". Bara det att bänken stod på perrongen liksom, inte på tåget. Jag försökte se mig omkring utanför tåget innan jag gick på det igen, som om jag letade efter någon, för att mörka mitt helt galna move.

Alldeles nyss hittade jag inte ett underlägg till ett glas och blev helt galen, jag var säker på att jag sett det nyss! Då kom jag på att jag kunde ringa till det. Då skulle det ju...pipa? Det som var lite läskigt med mina logics var att jag tyckte jag var smart och bah "jamen, jag såg det ju nyss" och att det på något sätt skulle motivera att jag kunde ringa det. För att jämföra med halsbandet som försvann för längesen, i somras, och som därför inte går att ringa till. Såklart. Det var så jag resonerade.
Jag ska nog bara gå rätt ner i sängen nu, utan att tänka, bara det, straight down i sängen. Det blir nog bäst så.

Dagens låt: "Tambourine-N-Thyme" - Nana Grizol (med ful hemmagjord video)

5 filmer som får mig att vilja röka.

1. Wild At Heart
2. The Darjeeling Limited
3. Thank you for smoking
4. Baader-Meinhof
5. Plutonen

Dagens låt: "Heart of Chambers" - Beach House

Hm!

World Of World Of Warcraft.

'Warcraft' Sequel Lets Gamers Play A Character Playing 'Warcraft'

Erik Enocksson i Skinnskatteberg.

Ikväll såg jag Skinnskatteberg, en film av Jesper Ganslandt med musik av Erik Enocksson. Erik ville göra den perfekta konserten, men trodde att det inte skulle bli så dope som han tänkt sig om han inte hade total kontroll över precis allting. En vanlig konsert var det alltså inte tal om. Så de filmade konserten i en skog i Skinnskatteberg. Och det blev en del omtagningar därute i mossen. Och så började det regna. Men med Jespers hjälp blev det en fin liten halvtimmesfilm med vacker musik. Den går på Zita både på lördag och söndag, klockan 18.00 tror jag, checka den, det är dessutom gratis!


Skinnskatteberg Trailer from mount kili on Vimeo.

Dagens låt: "All I Need" - Method Man feat. Mary J Blige

"And I'ma walk these dogs so we can live
In a fat ass crib with thousands of kids"

Började nynna på Method Mans gamla mörka kärleksanthem när jag gick genom stan imorse. Tänkte att han skulle dyka upp sådär som han gör 2:50 in i videon, i den där klassiskt konstiga scenen som jag tyckte var så sjukt cool när jag var liten. Stod framför spegeln hemma i Frösakull och försökte slicka mig runt munnen precis som Method Man gjorde.

Nyss såg jag ett program på TV om tatueringar. Där blixtrade det förbi en tatuering på Method mans arm, ett ambigram som läste "LIFE" från ena hållet och "DEATH" från andra. Softish.

Indeed är det Method Mans morgon. Idag blir det bara, "tical, ticaaaaaal!"

"Pa, paaaaiiihhh, paaaaaaaaaAAAaa!!!!!"

Tack Simon.

I hear voices.

Jag sitter på K:s jobb och skriver. Eller, jag sitter liksom i en skrubb lite bredvid, jag vet inte om de refererar till rummet som "kontoret", "lagret" eller (mer troligt) "soprummet", men det är där jag sitter. På golvet. Dricker mitt kaffe och käkar en lussebulle som fångvaktare K slängde åt mig innan han fotograferade mig (jag kröp, efter att ha blivit bländad av blixten, ner som Gollum i ett hörn) och stängde dörren efter sig. Nu är jag ensam härinne i skrubben igen. Jag hör prat på andra sidan dörren. Människor som rör sig i butiken. Samtidigt som jag långsamt förlorar förståndet roar jag mig med att lyssna på folks röster och försöker föreställa mig hur de ser ut. Jag minns att jag gjorde det en gång på gymnasiet, på någon efterfest...en tjej i andra rummet lät som Lillstrumpa (eller var det Syster Yster...?), ni vet den classic hesa rösten. Jag bara låg där på ett bord och flabbade hela natten, sen gick jag hem.

Nu står det en dude här utanför som K verkar känna litegrann, också med lite hes röst. Och så verkar han lite osäker. All in all, jag tror han ser ut som något i stil med mannen däruppe.

Urk, måste ut härifrån.

Dagens låt: "It's Spring Again" - Biz Markie

This Is Our Music med Television Personalities.

För några år sedan gick dokumentärserien This Is Our Music på SVT. Man kunde se alla avnitten i efterhand på SVT:s hemsida - alla utom avsnittet med Television Personalities - det som också var det bästa. Hittade iallafall dokumentären imorse! Tyvärr saknas fjärde och sista delen.

Finaste filmkramen!

Såg låt den rätte komma in häromdan och den var grym! Förutom blod och nasty shit var kramen som man kan se 0:32 in i trailern väldigt fin. Tre-fyra stapplande pingvinsteg fram till Eli, en kram som blir lite sned och nästan missar. Sen ett "Får jag chans på dig!" precis så, inte som en fråga, utan mer som ett påstående. Say "uuuuuuuuuggghhhhh! nanananaaaaaaaa!"

Party @ the lake.

Basshunter målade en tavla i något morgonradioprogram och nu säljs skiten till högstbjudande. Fett ööögly är den, hahaha, ville mest ni skulle få se den också. Tjamoss!

Dagens låt: "It's So Hard To Break A Habit" - The Webs

Dagens låt: "On My Way" - Ben Kweller

Hur ond är doktor Zé do Caixão i "Embodiment of Evil"? RFW sätter plus och minus på ondskan.

PLUS:

Doktorn lever upp i sitt laboratorium. Här får han och hans älskade assistent Bruno fritt spelrum och doppar under glada tillrop sina offer i blod som man doppar marsipangrisar i choklad om julen. Han skär småfnissandes små snitt i unga pojkars bakhuvud och trär därefter huden därbakifrån som en badmössa över deras huvuden. Ska jag fortsätta? Inte? Okej. Doktorn är sjuk i skallen.



MINUS:

Doktorns påstådda "förkroppsligande av ondska" är på många sätt bullshit. Vid flera tillfällen uppvisar han svaghet på gränsen till mesighet. Till exempel när han tar en nattpromenad på kyrkogården och spöket av ett hans tidigare offer visar sig hängandes i ett träd. Doktorn övernojar och grimaserar, skriker och bär sig åt. Lökigt!



SAMMANFATTNING:

Om vi väger ihop doktorns plus och minus går det inte att komma ifrån att doktorn är mycket ond. Men förkroppligar han ondska? Nej, för på samma gång kan vi inte se genom fingrarna på doktorns fåniga reaktion i kyrkogården. Värt att notera är att han här inte hade Bruno med sig, en man han inte verkar klara sig utan. Vem väntade troget på doktorn utanför fängelsegrindarna dagen då han frigavs? Bruno. Vem hade byggt ett nytt laboratorium åt honom under fängelsetiden (trots en besvärande puckelrygg), ett laboratorium som doktorn var tidig med att förkasta innan Bruno sagt "vänta, jag ska bara tända i taket" varpå doktorn insåg hur fett labbet var? Bruno. Vem är det doktorn försiktigt ropar på då han mitt i natten vaknar av otäcka ljud utanför sin kista där han sover (ja, han gör verkligen det)? Vem? Bruno.

Det kanske är Bruno som är den som verkligen förkroppsligar ondska? Jag vet inte. Det är iallfall inte doktorn.

Betyg doktor Zé do Caixãos ondska: 6/10