Classico! Lämnade lägenheten med ett skri och ut på gatan mot centralen. Tio minuter till Gbg-bussen. Hatten på huvudet, och nej, det går inte att springa med en hatt på huvudet. Det ser så lökigt ut när man liksom håller med handen uppepå hatten, och det hjälper inte att hålla den i handen. Man känner sig bara som en gubbe i en dålig pilsnerfilm som typ ska ner till hamnen och hoppa på en båt i farten. Tacka vet jag att springa mot bussen med en bakvänd keps, där snackar vi andra bullar! Då känns det bara soft.
Men jag hann med och nu sitter jag på bussen. Bokade noggrannt en plats på bussen där ingen satt framför, för att slippa någon jävel som trycker ner sitt säte bakåt max så man sitter helt ihopklämd. Naturligtvis bokade Gertrud, 53, som ska hem till Värnamo sin biljett strax efter min och valde noggrannt en plats på bussen (framför mig) där hon kunde först fälla sätet bakåt till max, men inte nog med det, var femte minut slita i spaken och försöka pusha sätet ytterligare bakåt, vilket gör att plasten på sätet knäcker till mitt knä. Är hon inte nöjd? Vad vill hon göra, ligga helt platt som på en brits på sin väg hem till skogen? Jag är ledsen Gertrud, men när ditt huvud praktiskt taget vilar i mitt knä är det svårt att inte vilja cutta din lilla hals.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar