måndag 17 augusti 2009

Trots den rätt sega Ingenting-konserten på Way Out West...

...ser jag fram emot skivan. Denna låten kommer jag ihåg att jag hörde för första gången på konserten. Stod och åt en burgare, lite uttråkad, när Christopher Sanders vers kom igång "jag läser ditt brev..." och jag tittade upp. Det var grymt, sällan man kan ryckas tillbaka när man börjat tröttna på en spelning.

Whoopee, här är den:

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar