Gick ner till affären vid bryggan för att köpa smör. Kom runt kröken och såg en tjock, blek liten kille i ljusgrå t-shirt och Vulkanskydd runt ena knäet stå och fotografera en korvkiosk i kvällningen. Jag kände bara sorg. När jag kom fram såg jag att det inte var en kille, utan en kvinna, med kort frisyr och glasögon. Fortfarande sorg.
Imorse åt vi frukost på bryggan, bar ner en stor bricka med godsaker till bänken därnere. Mötte ett par på vägen dit, och jag försökte klämma till med "frukosten är serverad!" men ut kom bara ett grumligt "frussserd!", jag vet inte varför, jo, jag laddade ett par sekunder för det och sen ville jag liksom för mycket. Paret sa ingenting tillbaka, de tittade bara på mig. Det blev bara konstigt. Och så försökte jag en gång till, men gjorde liksom bara en ansats till att säga det igen, sen höll jag tillbaka. Då blev det ännu konstigare och de vände blicken neråt.
Om ett par dagar åker vi hem igen, kanske lika bra det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar