Dagens låt: "Werewolves of London" av Mark Zevon

Mardrömmar.

Drömde häromnatten en av de otäckaste mardrömmarna jag nånsin drömt. Den kanske låter banal, men var fruktansvärd. Det var en liten djävul, han såg liksom lite smutsig ut, som en luffare, alltså han var som en luffardvärg, där har vi det. Och han dök upp precis överallt och blåste varmluft på mig. Som en hårtork, fast ännu starkare. Var jag än var dök han upp. Jag minns särskilt hur jag på ett flygplan lutade mig tillbaka och trodde att jag kommit undan. Då liksom fälldes sätet bredvid mig fram och jag kände en varm fläkt därifrån i nacken. Då satt han där och log elakt och liksom fyllde kinderna med varmluft och bara blåste på mig. Fattar ni? Det spelar egentligen ingen roll om ni inte fattar, det var den värsta drömmen jag nånsin haft.

Dagens låt! "Baby it's cold outside" av Idiot Glee

Hotel Penn.

En eftermiddag träffade jag C på Hotel Penn i New York. Det är ett rätt så otroligt hotell, mystiskt på något vis – gammalt som gatan och inrökt som B-Reals sovrum. En gång i tiden var det världens största hotell. Bara en sån sak. Idag står det där, som en gammal gubbe reser det sig mitt på Manhattan. Jag älskar att det finns kvar. I hissen mötte jag en mycket ivrig rumänsk kvinna som pratade sönder mig medan vi åkte de tio våningarna upp till Cs rum, och boxade mig hårt på armen varje gång jag sa något över huvudtaget. "I'm from Sweden" NO *BOX* GET OUT OF HERE! "No, it's true" NONONO *BOX* REALLY? DON'T SAY YOU'RE HERE FOR THE GRATEFUL DEAD GIG AT MADISON SQUARE GARDEN! "No, I'm not, I'm here to see a friend" GOOD FOR YOU!!! *BOX* Hon var liten som en dvärg och fick nästan hoppa upp i luften när hon boxade mig. Samtidigt stod hennes halvt utvecklingstörda dotter med ett helt blankt ansikte och stirrade på mig. Det var en märkligt upplevelse, men kändes helt i linje med en vanlig dag på Hotel Penn, den gamla inrökta, mystiska, gubben på Manhattan.

På fredag!

Hepp!

This piece of shit försöker de i skrivande stund kränga nere på Folkungagatan. Good luck! Blir intressant att se om den hänger kvar framåt vårkanten och om de då målar över tomten och ersätter den med en majblomma eller midsommarstång. Själva katten är ju tjusig i sig, så som jag ser det väntar tavlan just nu bara på att rätt köpare (djupt störd) ska passera vid rätt tidpunkt och att då katten har rätt komplement bakom örat (tomte, majblomma, midsommarstång). Det kan ta en vecka, det kan ta till hell freezes over. Vi får se!

Lennart Jähkels händer.

De höll på att smälta under Luciasändningen imorse på tv. Den ena till en enda otäck massa, på den andra drogs fingrarna sakta isär för att mot slutet av sändningen likna något slags krabbklo. Det var svårt att koncentrera sig på hans berättelser om Luciafirandet genom tiderna när man bara ville ropa ut "släck de tusen juleljusen i studion och stoppa Jähkels händer i snön, de håller ju på att smälta helt och hållet!"

Dagens låt: "High Places" av Mike Oldfield

MoMA.

Det var en skön dag på MoMA. Allt var som precis som det skulle. Jag kånkade som vanligt runt på en alldeles för stor väska och Johan utbrast "vad är det här liksom?" i varannat rum vi gick in i. Massa var bra, men allt blev suddigare och suddigare ju längre vi stannade därinne bland gapiga italienare som gapade upp allt syre och störiga tyskar som skymde tavlorna. Jag fotade lite när tyskarna gick och åt glass.

Sista natten på "Home, Sweet Home".

Jag såg mitt drömhus upstate New York.

En och en halvtimme norr om New York ligger ett litet hus vid floden, ja egentligen på floden. Det är till salu, och där vill jag bo.

Cold Spring on Hudson.

Gu va Daz blivit tjock!

Dagens låt: "Stop looking at my moms" av The Astronomical Kid

Sluta jogga, din galning!

Shit, är inte "I need a doctor" från Dr. Dres kommande Detox lite obehaglig? Eminem är lite vääääl...lite psykotisk? Eminem har slutat droga sig och joggar nuförtiden istället som en galning. Kanske borde han köra lite drugs igen och chilla en smula med joggingen?

Dagens låt: "Back for good" av The Concretes

Galen video vi gjorde med några galningar.

Spellistan för Brooklyn Bridge-joggen!

Substance - Girls
Souvenir - OMD
Nightwatch - Acrylics
Chain Heavy - Kanye West feat. Talib Kweli & Consequence
Let them - jj
Love Doesn't Just Stop - Standard Fare
Man Måste Dö Några Gånger Innan Man Kan Leva - Håkan Hellström
Be Your Baby - Harlem
Go Outside - Cults
Not In Love - Crystal Castles ft. Robert Smith
Coyote Song - Bright Eyes
No Time For Us - Broder Daniel
Racing In The Street - Bruce Springsteen

15 minuters låtsasakademiskt stroppande på New York Public Library innan vi gick och drack öl.

Dagens låt: "Yesterday when I was young" av Charles Aznavour

Brighton Beach.

Det duggregnade som vanligt i Coney Island när jag och J steg av tåget. Gick och käkade en hotdog på Nathan's och promenerade förbi övergivna hotell och bortglömda kaféer ner mot strandpromenaden. En ensam man nere på stranden såg ut som en stor kokosboll eftersom han var helt täckt av flaxande fiskmåsar. Han matade dem tydligen – och måsarna nere i Coney Island är de hungrigaste måsarna du någonsin träffat. Det var också en del loonies som fiskade nere på bryggan, fast det stod varningsskyltar varannan meter att fisken utanför Brooklyns sydkust inte gick att äta. Kanske hade de inget annat för sig. I Coney Island har man tre val: äta en korv på Nathan's, fiska dödlig fisk eller hoppa från sin balkong ner mot någon vattenpöl i betongen från sitt tiovåningshus. Coney Island är vackert, men det är också så fruktansvärt sorgligt.

Vi blåste vidare, förbi det tomma nöjesfältet och Brooklyn Cyklones hemmaarena. Tomt det också. Vi mötte sedan: en blind man, en vit varg, en hund stor som en liten bil och en rysk familj. Strandpromenaden från Coney Island till Brighton Beach är riven, sliten och öde och man förstår inte för sitt liv hur man kunnat slarvat bort Brooklyns riviera såhär. Guldgossarna har blivit blinda eller förvandlats till vita vargar av någon häxa på det gamla nöjesfältet. Eller sitter de, hundra år gamla, på världens finaste restaurang nere på strandpromenaden – ryska Tatiana – lutade över vodka i immiga glas, speglande sig i tusen speglar och drömmer om hur hjärtekrossande vackert allt härnere, längst ner på Brooklyns otroliga sydspets, kunde ha varit.

Imorgon!

Lång bakisdags färd mot natt.

Bodies Of Water "Rise up, careful"

Tunng på Bruar Falls igår. 10/10!

The Magic Kids på Mercury Lounge igår.

Ganska bra, 6/10. Men den stora behållningen var att se att hjärnan i bandet är den handikappade killen jag mötte på toaletten innan konserten. Jag småpratade med honom (killen påminde inte så lite om Jimmy i South Park), och han nämnde lite försynt att han var med i bandet. Under hela konserten satt han och spelade synt, men en gitarr hela tiden i knät, och ibland spelade han typ på båda samtidigt. Det var sjukt grymt. Jimmy!

Dagens låt: "Don't say oh well" av Grouplove (tack Simon!!!)

11:00 Central Park.

Hoppar av tunnelbanan. Guldgul höst i parken, finklädda par ute på fredagspromenad. Vi springer ut i allting med Ipodsen synkade på "2 Steg från paradise". Bland det mest otroliga jag någonsin gjort!

Dagens låt: "Give me a taste" av Fiveng

Hiphopnaturromantik

Eminem i nya Rolling Stone om fem bortknarkade år - och livet efter:

"I fucking love leaves now, man. I feel like I've been neglecting leaves for a long time."

New York.

Dagens låt "Nightwatch" av Acrylics (lyssnar och dricker en Brooklyn Lager)

Dagens låt: Ashes to ashes (David Bowie cover) av Warpaint

Dagens unge!

Happy hour 23-02 på Blackout är bästa roliga-timmen i Greenpoint.

The Entrance Band "Still Be There"

Sakta vi springer genom stan.

Jag välkomnades till New York av en stor spottloska rätt på armen från en uteliggare på Times Square. Efter att han dragit iväg loskan gömde han sig bakom en stor skylt som det stod "Give me a beer!" på. Så höll han upp en mindre skylt bredvid, där det stod "I want one too!" Jag kunde inte tro min ögon. Jag och J ställde oss och tittade på honom tills han till sist kikade fram från sitt gömställe, de två skyltarna, och tittade på mig med en inställsam blick som för att säga "när min mamma var ung sjöng hon som Monica Zetterlund!". Vi gick därifrån, jag var irriterad och mådde illa.

Det var en vecka sen idag. Och saker börjar bli bättre. Vädret har slagit om från kyla och regn till solsken. I förmiddags sprang jag en lång runda längs med Hudson River, med skyskrapor som försvann upp mot skyn till vänster om mig, Frihetsgudinnan ut till höger, långt därborta i soldiset – och vinden i ansiktet. Very Rockyesque. För varje steg, från Chelsea Piers mot Battery Park försvann spottloskan ur mitt medvetande. Och när jag var framme i parken, och stod med en hot dog och en Pepsi jag köpt av en trevlig korvgubbe vid tunnelbanan var uteliggaren i mitt huvud bara en sagofigur, något ur en Lynchfilm. Inget verkligt, inget att bry sig om längre.

Den jäveln!

Tisdagsnatt i Brooklyn.

"Du vet inte när
Men det kommer en dag
När ingen i gränden här vet vem du är
Och du får vila ut
Men jag tror det blir skönt
Det finns en ny Raskolnikov nu
Bakom varje hörn
Någon som du
2 steg från paradise"

"They're going upstairs!"

På väg upp från East River, på 36 St, träffade vi två hästar på gatan. Den ena hästen fick något slags piller instoppade i munnen med hjälp av något slags lång tång, som nåt ur Inspector Gadget, av en man. Vi frågade "what are you doing?" Och han förklarade att hästen hade hosta, och fick medicin. Han berättade också att hästarna vi såg var hästarna som drar vagnarna genom Central Park. Sen knappade mannen in koden i porten till huset bredvid, och började leda hästen in genom dörren. Vi frågade igen: "Sir, what are you doing?" Han förklarade att hästarna skulle hem. "I'm taking them upstairs". Tänk er det! Central Park-hästarna bor i en lägenhet på 36e gatan, uppe på tredje våningen eller gud vet hur högt upp de bodde! Den ena har hosta. Klockan är här nu kvart i nio på kvällen, och snart läggdags för hästarna. Då borstar de tänderna, lägger sig pladask i sina IKEA-sängar, drar täckena över sig och sover till sju på morgonen då de dricker kaffe, lyssnar på morgonradion och går sen till jobbet. Utan han som har hosta då.

This weekend

Vaknade med ont i halsen. Gick in i duschen, "jäkla skitdag" tänkte jag.
När jag steg ur duschen var jag varm och mådde bättre. Från andra sidan dörren pratade Pia och Lou:

Lou - "What if we just stay in and drink all weekend!?"
Pia - "Hm, then we'll feel horrible on Monday."
Lou - "Naah, then we'll be like OH SHIT, THIS WEEKEND WAS SO FUCKING AWESOME!"

Nu är jag på New York-humör igen!

NY MIX!

PÅ LET'S MIX! (länk)

Dåliga barn!

Black Lips och Fergus & Geronimo på The Shank, ett stenkast härifrån, på lördag – 5 dollar i dörren. Smack!

Två rätt knasiga ex-presidentuttalanden om rappare i dagarna:

Bill Clinton är hyped över att Lil' Wayne kommer ur finkan imorgon!



Och George W Bush kallar Kanye Wests diss för "ett av de värsta ögonblicken under min tid som president".

Deli varje dag.

And so. I eftermiddags beställde jag en Deli-macka med Pepperjack Cheese och Honey Turkey. Jag skulle egentligen haft en annan turkey, men killen i Delin pratade bara spanska och höll upp en annan turkey och log världens största leende – och vem är jag att vara petig med turkey när jag står i New York, I Delikillens hemkvarter, med en sol som lyser utanför och East River flyter några hundra meter bort med Manhattan på andra sidan? Nej, jag är ingen alls att vara petig med turkey en dag som den här, så jag sa "Yes please, Honey Turkey is what I want!" Delikillen värmde mackan medan jag tittade mot en kundtoalett som hade en gulnad "Out of order"-skylt på sig, och visst hade den alltid varit Out Of Order, jag vill tro det och jag vill inte ha det på något annat sätt. Kundtoaletten var trasig för alltid och jag fick till slut min macka, en stor en, sa "Good Day to you, sir!" och han förstod det och log igen. Sedan gick jag ut på gatan och tog ett jättebett, och givetvis, det var den godaste mackan jag någonsin ätit.

Istället för extranummer kraxade Jonathan Richman ur sig en kort dikt som extranummer, igårkväll på The Bell House i Brooklyn:

"The question is: what is the meaning of life?
The answer is: a warm day on a field with a soft wind that blows through your hair.
The real question is: who wants to know?"

Och så gick han av scenen.

Dagens låt: "Weekend" av Smith Westerns

Smith Westerns - Weekend by forcefieldpr

Resan.

Nu är vi framme på Green Street, Williamsburg, New York. För mig har tidigare resor till USA börjat redan på planet, där har man fått sin första dos av landet med tjocka människor, amerikanska flygvärdinnor och allt det där. Igår var det flygvärdinnorna timida finskor som pratade finlandssvenska med oss hela resan, och majoriteten av dem som reste hit verkade vara européer. Det enda som verkligen skvallrade om att var vi var på väg till USA var thuggen som snett bakom mig började gasta, när planet knappt börjat inflygningen på JFK, i sin mobiltelefon till sin "homegirl Shaana" om vad som var "up for the night", och den femton bilagor tjocka New York Times-luntan som var tidningens söndagsupplaga. Omöjlig att läsa, svår att stuva undan på ett plan. Den fick bli min fotpall medan jag lutade mig tillbaka, slöt ögonen och försökte tänkte förbi all den där finlandssvenskan, de smala européerna, och drömma om det feta New York.

Magical rappers!

"So the Weird Guy from the Black Eyed Peas has a name, and it is Taboo. It is the firmest belief of this website that we should all do everything we can to convince Taboo to become a REAL MAGICIAN.

IT IS HIS DESTINY whether he knows it or not, and we must encourage him to fulfill it."

RAPPERS LOOKING LIKE MAGICIANS (länk)

"Jag ska göra kaos med han."

Oroväckande reportage. Det är alltså hit det kommit. Hat, hat, hat. Överallt. Nye "lasermannen" hatar invandrare, invandrarna hatar lasermannen, Sverigedemokraterna hatar invandrarna och ens bästa kompis hatar Sverigedemokraterna och lasermannen. Kan ni inte sluta hata? Gör nåt konstruktivt istället, nåt bra, era hatare.

Jag blir galen!!!

Ny Girls EP, "Broken Dreams Club". Christopher Owens förklarar: