Theo och mössan äter pizza i Vasaparken.

Theodor Jensen satt med en vän i mössa bakom mig på en bänk i Vasaparken igår eftermiddag och käkade pizza. Försökte spionera lite. Nedanför är ett referat av deras konversation. Men fan vad det blåste och de pratade sjukt lågt, på gränsen till viskande. Försvunna ord och meningar har markerats med "---".

Theo: Ja, det var ju ett problem med badkaret ----.

Mössan: Hahahaha!

Theo: --- --- --- Neil Young ska ju lira.

Mössan: Åh fan.

Theo: --- --- ---

Mössan: Det är rätt soft med tennisfotboll.

Theo: Hm.

Mössan: --- --- ---

Theo: Jag kan nog låna en boll av min plastmamma. Den --- --- ---

Theo: Ska du ha mer pizzasallad?

Mössan: Nä.

Sen gick dom. 

Breaking news - Mr Pseudonym gästbloggar!

Om allt vill sig väl kommer vi framöver se ett par inlägg från bloggaren "Mr Pseudonym" här på Running From What? Det var min kompis Petter som på ett nästan otäckt nitiskt vis synade min blogg i sömmarna och upptäckte att EN annan bloggare i världen hade, liksom jag, stavat fel på boken "Catcher In The Rye" (Catcher In Te Rye) i sektionen favoritböcker på våra profiler. Jag har nu mejlat Mr Pseudonym, men inte fått något svar. Jag har sökt på nätet efter honom men hittills kammat noll. Men vi ska få tag på honom. Och när vi får tag på honom ska han blogga här, lord knows att han ska blogga här. För vem vet hur mycket vi kan ha gemensamt? Betydligt mycket mer än en felstavad bok, I'm sure. Beskrivningen av sig själv på Mr Pseudonyms blogg eggar fantasin, särskilt den ödesmättade slutklämmen:

"I guess I am just the typical student stereotype. At the moment I just learn stuff and do not do much else. But I have an edge..."

Håll tummarna för att vi får tag på denna mystiske man!

Jag vet inte vad detta är. Jag vet inte alls.

Men jag vill ha en hemma.

"Och i hjärtats kammare, där längst inne i dom djupaste skrymslena, käraste brinner kärlekens låga, precis som förut"

Och allt det andra i jordens vackraste låt som min syster mejlade till mig när jag var ledsen igårnatt. Vi pratade om när vi var små, om vår gamla granne som bor på ålderdomshem nu, om när vi lekte att min syster var blind och hon gick runt på tomten och fortsatte leka blind fast jag blev rädd och ledsen och bad henne sluta, och vi pratade om varma mackor och Simpsons efter skolan hemma på Stjärnstigen, om tidsmaskiner som skulle ta oss tillbaka dit. Och jag kom att tänka på Emma som jag såg "In Search Of A Midnight's Kiss" med i London, och hur hon sa att hon tänkte på mig under scenen då de pratade om att folk som vill åka hem till sin hemstad egentligen vill åka tillbaka i tiden. Varför tänkte hon på mig? Men det är ju så sant. Det är ju det jag vill. Åka tillbaka i tiden. Och det kan ju inte vara bra.

De säger att fåglar bajsar på mig hela tiden...

Men det är inte sant. Kolla denna snubben istället, han är funny. Är det gamla rapparen Ro-cee som får sig en Maryland Cookie på skjortan?

"When it came time to throw bricks through that Starbucks window you left me all alone"

Against Me! körde mest nya låtar förra året i Stockholm. Fett, men "Baby, I'm an anarchist" var ju den man ville se liksom.

Godnattsagor.

Emmas kille Ricky, fan vad vild han var! Jag sov på golvet, bakom deras säng, i Emmas lägenhet i London. Vilka berättelser jag fick höra om natten när jag inte kunde sova. Fantastiska, otäcka och märkliga godnattsagor som Ricky berättade med stora gester och inlevelse och just när mina ögonlock föll ner kom en ny harang. En ny historia. Om när hans pappa, skådespelaren, högg av sig armen på ett trasigt fönster, hur han själv bröt nacken som sjuåring, när ett gäng jagade honom genom Wales efter att först ha kastat dartpilar mot honom på en pub, japaner som förlorat huvuden i svängdörrar, lesbiska tjejer som börjat slåss om honom i avundsjukt raseri, droger, förlorade pengar, dikter av Thomas Hardy och Charles Bukowski och den galne judiske man han blivit bekant med som aldrig lagade eller letade upp saker som var trasiga eller tillfälligt försvunna. Om en dator gick sönder sköt han bara den gamla lite åt sidan (tillsammans med ett gäng andra trasiga datorer) och ställde dit en ny.  Om han inte hittade hundkopplet direkt gick han till affären och köpte ett nytt. Allt detta innebar att hans hus svämmade över av prylar: 15 skruvmejlsar, 5 juicepressar, 12 äggklockor. Varje dag en ännu större röra och fler saker som försvinner ännu lättare. Tänk vilken fantastisk man. Honom vill jag träffa.



Free Counter

Bröllopsfest och fågelbajs

Var på bröllopsfest i London i helgen och träffade ett par gamla kompisar från tiden när jag bodde där, för åtta långa år sedan....plötsligt: "Erik, Erik!" "Åh, hej Elin, fan va länge sen!" "Erik, Erik, haha, jag minns när vi skulle på klubb i Brick Lane och du skulle rappa på deras open mic! På vägen dit bajsade en fågel på din ryggsäck och när vi kom till klubben vågade du inte rappa. Kommer du ihåg det?"

Jag kommer inte ihåg. Men det är säkert sant. Om Elin bara visste hur väl hon summerade mitt halvår i London. 

"All my dreams are finally coming true, but did I mention that all my dreams are nightmares?"

En fin radiosession med Blanche.

Söndag igen.

Mats ringde i söndags och frågade om vi ville komma till Boule och Berså och dricka en öl med honom. När jag och Chia kom dit var han inte kvar, solen hade gått i moln och det hade börjat blåsa. Bartendern blandade två sorters öl och sa att "detta är blandningen som personalen dricker". Det smakade inget speciellt. Chia frågade om han fick låna mina solglasögon och jag sa "visst, men de är lite sneda". Chia satte på sig dom och de satt helt rakt. Vi konstaterade att Chias ansikte också är lite snett, fast åt andra hållet. Vi satt där två timmar under ett träd och pratade. Om tjejer. "Erik, är det något som vi kanske inte förstått, vi kanske gör allting helt fel?" frågade Chia. Men ingen av oss visste riktigt hur man skulle göra, ännu mindre vad det egentligen var som vi faktiskt gjorde. "Jag tror det kommer bli bra till slut. Och jag tror vi måste komma hit varje söndag" sa jag. Det blåste kyligt som en sensommardag fast det bara var mitten av juni. Men det var sommarens hittills vackraste dag.

Nissan Doppet

Alla stans jättar - se hit!

Vill starta ett Korpen-fotbolls-lag med alla stans absolut största människor – de längsta och tjockaste. Det är en dröm jag närt ett tag nu. På samtliga positioner – jättar. Jag ska mata dem, jag ska träna dem, jag ska läsa godnattsagor för dem. Låsa in dem i en grotta och släppa ut dem på fotbollsplanen ur såna där vagnar man fraktar tjurfäktningstjurar i. Själv ska jag kliva ut på planen i cirkusdirektörskläder och ge mina jättar instruktioner från sidan med en liten snygg piska i handen. Det vill jag göra.

Linus tappar det.

Var ute i skärgården i helgen för att spela in. Skulle bara ta en paus, en promenad i stillhet och en kopp kaffe i våffelstugan. Plötsligt dök Linus upp. "Skulle han inte vara inne i stan idag?" hann jag bara tänka innan han satte efter mig med en björkgren som piska. Han var full. Han var arg. Vad är det som händer med Speech Defect?

Free Counter