"Och i hjärtats kammare, där längst inne i dom djupaste skrymslena, käraste brinner kärlekens låga, precis som förut"

Och allt det andra i jordens vackraste låt som min syster mejlade till mig när jag var ledsen igårnatt. Vi pratade om när vi var små, om vår gamla granne som bor på ålderdomshem nu, om när vi lekte att min syster var blind och hon gick runt på tomten och fortsatte leka blind fast jag blev rädd och ledsen och bad henne sluta, och vi pratade om varma mackor och Simpsons efter skolan hemma på Stjärnstigen, om tidsmaskiner som skulle ta oss tillbaka dit. Och jag kom att tänka på Emma som jag såg "In Search Of A Midnight's Kiss" med i London, och hur hon sa att hon tänkte på mig under scenen då de pratade om att folk som vill åka hem till sin hemstad egentligen vill åka tillbaka i tiden. Varför tänkte hon på mig? Men det är ju så sant. Det är ju det jag vill. Åka tillbaka i tiden. Och det kan ju inte vara bra.