lördag 29 november 2008
fredag 28 november 2008
Gurka!
Ännu ett ansikte att lägga till samlingen! Armarna är ett plus! Mejla gärna era frukt/grönsaks/etc-ansikten till mig!!!
onsdag 26 november 2008
I don't want any more bullshit!!!
Man, jag älskade denna när den var med på TV-Carnage. Nu var den kanske i och för sig inte riktigt så rolig som jag mindes den. Min grej med smörgåsen påminner lite om det Jocke sa om Alf häromdagen, att Alf såg "mindre verklig ut än han mindes honom". Lite samma sak här med mig och smörgåsen. Mindre verklig - mindre rolig. Anyhoo - här är han!
Denna ska jag se imorgon på filmfestivalen!
Ser fram emot Vinyan mycket!!! Filmen beskrivs som en blandning av ”Apocalypse Now”, ”Don’t Look Now” och ”Cannibal Holocaust”. Nice.
Och! Såg "Gonzo: The Life and Work of Dr. Hunter S. Thompson" igårkväll och den var grym. Jonte somnade efter en timme när filmen hade en liten dipp, sen blev den snabbt fresh igen när den började handla om hur Hunter planerade sitt självmord och sin begravning. Otäckt att höra hur sonen beskrev det som ett "varmt familjeögonblick" då Hunter sköt sig själv i rummet intill med en pistol. Galen familj. Synd bara att man inte fick ännu fler berättelser och skrönor från hans liv, istället för massa klipp från filmatiseringen av "Fear And Loathing In Las Vegas". Jag tänker på historier av den typen man kunde läsa i Rolling Stones stora Hunter S. Thompson-special för några år sedan. Någon berättade där om hur Hunter kommit till en bar med en apa innanför kavajen och barägaren sa att han fick dricka gratis om han fick bjuda apan på en drink för varje drink som Hunter drack. Hunter sa glatt ja och drack sig bäng. Men mest bäng blev apan som ett par timmar senare begick självmord genom att hoppa från Hunters hotellrumfönster på 20:e våningen. Var fanns alla de härliga historierna i "Gonzo"?
tisdag 25 november 2008
måndag 24 november 2008
Boktipset! "You Shall Know Our Velocity!"
"I wanted so many times while driving to flip, to skid and flip and fall from the car and have something happen. I wanted to land on my head and lose half of it, or land on my legs and lose one or both. I wanted something to happen so my choices would be fewer, so my map would have a route straight through, in red. I wanted limitations, boundaries, to ease the burden; because the agony, Jack, when we were up there in the dark, was in the silence! All I ever wanted was to know what to do. In these last months I've had no clue, I've been paralyzed by the quiet, and for a moment something spoke to me, and we came here, or came to Africa, and intermittently there were answers, intermittently there was a chorus and they sang to us and pointing, and were watching and approving, but just as often there was silence, and we stood blinking under the sun, or under the black sky, and we had to think of what to do next."
Ur "You Shall Know Our Velocity" av Dave Eggers.
söndag 23 november 2008
Snart är'e jul!
Amateur Surgeon - Christmas Edition är det enda spelet jag spelar. Rekordet ät tydligen 1 000 000 000 poäng. Jag ska klå det inatt!
lördag 22 november 2008
fredag 21 november 2008
Notes on a fredagseftermiddag.
Promoefrisyren upplever en renässans i Haninge. I rulltrappan på pendeltågstationen hade jag nöjet att stå där i sällskap av fyra (!) killar i Promoefrisyrer. Samtidigt liksom! Bara två av dem (två klassiska Billabongrövar) verkade känna varandra. De andra två var:
1. En lite äldre och trasigare än övriga med en Stadiumpåse i näven med nåt fyrkantigt i.
2..En mycket ung kille, nästan bäbis, i sällskap av sin mamma.
Nåväl, en frisyr vars bas utgörs av bastanta dreads värmer såklart såhär i vintertid, praktiskt när de lufsar runt i snön och letar knark.
3 irriterande djur jag hade i vägen för min framfart på Fleminggatans trottoar under min morgonpromenad:
En duva.
En råtta (död)
Två arga hundar (som tvingade mig av gångbanan och ut i trafiken)
Jag älskar ansikten på oväntade ställen! Särskilt på frukter och grönsaker, jag samlar på dem. Ni vet, i fruktaffärens skyltfönster: en skrattade banan med solglajjor och så vidare.
Dagens byten:
1. En lite äldre och trasigare än övriga med en Stadiumpåse i näven med nåt fyrkantigt i.
2..En mycket ung kille, nästan bäbis, i sällskap av sin mamma.
Nåväl, en frisyr vars bas utgörs av bastanta dreads värmer såklart såhär i vintertid, praktiskt när de lufsar runt i snön och letar knark.
3 irriterande djur jag hade i vägen för min framfart på Fleminggatans trottoar under min morgonpromenad:
En duva.
En råtta (död)
Två arga hundar (som tvingade mig av gångbanan och ut i trafiken)
Jag älskar ansikten på oväntade ställen! Särskilt på frukter och grönsaker, jag samlar på dem. Ni vet, i fruktaffärens skyltfönster: en skrattade banan med solglajjor och så vidare.
Dagens byten:
torsdag 20 november 2008
onsdag 19 november 2008
tisdag 18 november 2008
Speech Defect - god jaktlycka!
Tyckte detta var ett passande inlägg efter föregående om Charles Hamilton, den bloggande rapparen...
Vår nya skiva, Happy Hunting, är klar - något som är värt att fira, right? Dimmiga dagarnas, vilsna nätternas helg! Right!
...nåja, jag rappar iallafall inte om att blogga! Skjut mig den dagen jag gör det.
måndag 17 november 2008
Förbjudna rhymes.
"I don't rap, I blog on beats"
– Charles Hamilton.
Jag kan inte tänka mig ett osexigare rhyme. Okej att Charles Hamilton är en rappare som utnyttjar internet maximalt för att nå ut med sin musik och bloggar varje dag, men dude, visste du inte att det är förbjudet att rappa om internet? Det är så tråkigt! Och viktigare - för vem ska du göra musiken, för vem ska du bygga upp dina världar efter att du sagt att du bloggar på beats? Vi riktigt ser hur du sitter och mejlar hela dagarna på Starbucks tills ditt ansikte blir alldeles solbränt från din laptop. Vill vi ha den bilden av rappare, av musiker, av konstnärer? Kalla mig gammedags och naiv, men för mig är förtrollningen bruten. Jag vill ha mystiken. De sanna berättelserna och de falska. Blandade med varandra. Vem är Charles? Han lever i en grotta! Han är död! Han dejtar en räv! Ingen vet!
Nej, vänta - fel. Alla vet!
Det är bara att mejla Charles Hamilton och fråga.
söndag 16 november 2008
Boktipset: "Sov du så diskar jag"
"När jag inte klipper gräs eller andas skogens friska doft tänker jag skriva. Och det om viktigare ting än mina kåserier och reseskildringar. Nu ska dock inget ont sägas om dom. Jag försörjde mig iallafall på dom. Nu ska jag skriva om kärlek. Du vet det där som man måste vara två om, men som en alltid lämnar. Inte som förr med en fullbetald amerikabiljett utan med en mer svårtolkad biljett. En dödsattest."
Ur Stig Claessons "Sov du så diskar jag".
fredag 14 november 2008
onsdag 12 november 2008
Tim and Eric Awesome Show, Great Job! Säsong 3!
Har inte sett något av säsong tre ännu, och tyvärr är det bara amerikaner som kan gurgla runt i det härliga avsnittsarkiv som finns på Adult Swims hemsida. Men visst ser det lovande ut?
tisdag 11 november 2008
SMS-vitsen, den nästintill omöjliga vitsen.
Ok, bara för det fick jag precis ett svar på sms-skämtet jag skickade tidigare idag.
"Haha nice!"
Vilket får räknas som ett fullgott svar. Kort, enkelt, språkligt helt i linje med skämtet det refererar till samt inget försök att toppa skojigheterna. Det visar att "där fick du till det!" samt, läser jag mellan raderna, "skämtet gav mersmak så hoppas på fler skojiga sms från dig i framtiden". Jag tror jag ska lägga till "Haha nice!" som något sånt där mallat svar i mobilen som man bara kan dra iväg när man får ett skoj-sms.
SMS-vitsen, den omöjliga vitsen!
Det går inte att skämta via sms. Nej, vänta, låt mig börja om. Såhär: det går inte att skämta på ett tillfredsställande sätt via sms. Jag menar, om man skämtar vill man väl ha ett svar? Vad betyder det att inte få ett svar på ett sms med en vits? ("Inte tillräckligt kul! Tillbaks till ritbordet!") Hur många av dina vitsar som du dragit iväg i ett litet meddelande har du fått svar på? Och vad fan svarar man på ett sms med en vits i?
"Hehe, den var bra!" ???
Titta inte på mig, jag vet inte!
Nåväl, det kanske bara är jag som brottas med den här skiten. Kanske för att jag bombats med sms-vitsar av ett par polare som satt skiten i system, vilket fått mig att inte orka svara på allt sköj. Samt att jag själv skickat ett par vitsar senaste tiden utan att få något svar. Senast i förmiddags. Då var det ändå ett skämt som var ett svar på ett skämt jag fått tidigare (byggde ut skämtet på ett lysande sätt) vilket i teorin borde renderat åtminstone ett "haha!" Men icke!
Men jag ska som sagt inte sitta här och snacka, jag svarar inte heller på skämt-sms. Som Carolines skämt häromdan. Sorry Caroline, det var roligt, men jag bah glömde!
Så när jag skickar skämt-sms till er nästa gång och inte får något svar (alltid) är det fucking bäst för er att ni "glömt att svara". För om ni inte tycker jag är kul - say it to my face!!!
måndag 10 november 2008
Låt dom andra sköta kärleken.
Om några veckor kan man se Ruben Östlunds nya "De ofrivilliga" på Stockholms Filmfestival. Ni som inte kan hålla er tills dess borde kolla in Rubens finfina dokumentärfilm "Låt dom andra sköta kärleken" om hans gamla kompisgäng i Göteborg. Eller, gör det ändå. Det är en av de vackraste filmerna jag vet.
söndag 9 november 2008
lördag 8 november 2008
Running From What's 10 bästa konserter!
1. Eminem, smutsig liten klubb i London, 1999
Eminem körde bara 15 minuter, mest covers på Dre-låtar. Alla lokala MC's dissade honom i en freestyle session efter konserten för att han kört så kort och utan att egentligen bry sig. Jag älskade konserten. Man, jag minns att jag köpte min biljett utanför lokalen av en kille för 40 pund. Dyrt, men killen bah "c'mon you wanna see Eminem, right? You wanna hear that "Hi, my name is?" right? You know you wanna hear that!" Och till slut köpte jag en biljett och är glad för det. Det var 15 fantastiska minuter. Har aldrig sett en artist så arrogant och skita i publiken så totalt, men det var helt solklart att det var en superbegåvad artist på väg att slå igenom. Inget skitgig, inte ens hundra skitgig, kunde stoppa det.
2. Wu-Tang Clan, Hultsfred, 1997
Det var precis då jag bar mina absolut mest baggy byxor, var som galnast i hiphop och älskade Wu Tang Clan som mest som just HELA Wu Tang kom till Sverige. Jag köpte en endagsbiljett till festivalen och blev helt ivägblåst. Och är det än idag. När jag tittar på det ryser jag. Aaaaaaaaah, vilka dagar det var. Kanske ska börja bära baggy igen för att få tillbaka den där känslan. Går det?
3. Black Lips, Debaser i Stockholm, 2006
Petter kände Cole efter att ha träffat honom på en fest i Atlanta och vi rullade in på Debaser på gästlistan utan att jag hört dem. Man. Jag tyckte det var som ett punk-Beach Boys. Asbra.
4. Broder Daniel, Way Out West i Göteborg, 2008
Broder Daniels sista konsert. Såg den med mina bästa vänner och de körde "Lemon". Blir bara bättre ju mer jag tänker tillbaka på det.
5. Latyrx med DJ Shadow, nån halvnasty liten klubb i London, 1999
Latyrx tillsammans med DJ Shadow. Smaka på den. Gött? Gött! Jag lärde mig mer av det giget om hur jag ville göra musik än 5 års lyssnande på hiphopskivor. De två rapparna Lyrics Born och Lateef var som en person på scen och det var magiskt. Jag pratade med DJ Shadow efter spelningen och försökte förklara för honom hur bra jag tyckte det var men han bara ursäktade sig för att skivorna hade hoppat. Jag hade inte märkt det. Men jag var nog lite för full för att höra det. Och lite för full för att prata med Shadow. Till slut var han tvungen att gå och jag stod kvar typ tio minuter och pratade för mig själv och bah "wow" och "man" och "shit" innan jag också gick hem.
6. Håkan Hellström, Roskilde, 2005
Var där, var kär och Håkan sjöng "Dimmiga dar" med en jättestor, jättehög hatt på huvudet och vankade av och an på scenen under låten och såg plötsligt så oerhört trött ut. Jag älskar när artister framför låtar precis som man vill att dem ska framföras, som man tänkt sig. Håkan framförde även, några år senare, "Kärlek är ett brev skickat tusen gånger" på knä. Precis som jag föreställt mig.
7. Let's Wrestle, nånstans i Camden i London, 2008
Har redan i ett tidigare inlägg berättat om konserten. Ska försöka hustla över dom till Stockholm, vill se dem här på min polares klubb. De är grymma yao.
8. Nas, Rock The Bells i Stockholm, 2008
Sista låten. Nas slänger av sig tröjan. Seadan: på knä, halvnaken ömsom viskar, ömsom gallskriker Nas fram "One Mic" för hundratals 13-åringar vars mobiltelefonbatterier tagit slut på grund av att de filmat varenda rappare och varenda sekund av kvällen, 13-åringar som börjat titta på klockan och egentligen vill gå hem. Jag stod där som förstenad.
9. Conor Oberst, Södra Teatern, Stockholm, 2004
Jag sprang Götgatan fram, på väg hem, med två biljetter till konserten. Lyckliga minuter, fick tag på biljetter i sista stund, någon som lämnat återbud. Tidigare på dagen hade jag intervjuat Conor men mest pratat om hur mycket jag tyckte om hans musik och bah "yeaaaaaah I knooooow, I love that tooooo" när han berättade om sin egen favvomusik. Texten blev sådär. Marcus, fotografen, fotade Conor ute i Björns trädgård och brände även av några till på mig och Conor som nog blev fina, men filmen pajade i kameran och det blev inget av de sista bilderna. Fuck it. Konserten var iallfall väldigt fin. Conor drack vatten och var spiknykter. Nåja, iallafall nyktrare än de andra två gångerna jag sett honom med Bright Eyes. Ena gången kastade han och hans kompisar frukt på varandra under hela konserten, den andra hoppade han sönder sin synth och framförde endast låtar från "Digital Ash In A Digital Urn". Båda dom gigen var softa, men detta var softare.
10. Jojje Wadenius, jazzfestivalen i Falkenberg, 2005
Åkte mest dit för att få höra "Mitt Lilla Barn" som jag alltid tyckt så mycket om. Det var sommar i Falkenberg. Vi satte oss ner på stolarna vid scenen bland ungefär hundra barn och deras föräldrar. Så körde han "Mitt Lilla Barn" och det var så vackert att jag höll på att tappa andan. I refrängen slutade Jojje själv att sjunga och barnen tog över. Lite viskande, lite nervöst. Vinden blåste, men över blåsten de små barnen, de små rösterna: "och ska jag säga, akta dig för eld och djupa vatten. Spring aldrig, aldrig bort från mig i den svarta natten." Gud, denna konserten borde ju hamnat överst egentligen, över Eminem.
Marsch in på Blogotheque igen dårå...
...och lyssna på Team B, ett gang of people med musiker från Arcade Fire och Beirut vilket låter soft på papperet, men faktiskt är ännu softare än det där toapapperet med lammet, på skiva. Now that's soft!!!!
torsdag 6 november 2008
onsdag 5 november 2008
Dagens citat:
Gob Bluth, Arrested Development.
Passar också på att posta några klipp med kycklingdansen från serien. Vilket för oss till dagens andra citat:
"Has anyone in this family ever even seen a chicken?"
tisdag 4 november 2008
måndag 3 november 2008
Mörker och Industrigatan 7 b
Det är något med den där kören i refrängen som gör mig väldigt nedstämd och får mig att vilja fly Stockholm. Industrigatan har aldrig sett så mörk ut som just ikväll. Jag älskar den här låten men den där kören har snurrat i mitt huvud i flera dagar nu. Jag föreställer mig det där "aaaaaah aaah ah aaaaaaaah" som en kör av vackert kostymklädda spöken som sjunger här nere på gatan.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)