Running From What's 10 bästa konserter!

1. Eminem, smutsig liten klubb i London, 1999

Eminem körde bara 15 minuter, mest covers på Dre-låtar. Alla lokala MC's dissade honom i en freestyle session efter konserten för att han kört så kort och utan att egentligen bry sig. Jag älskade konserten. Man, jag minns att jag köpte min biljett utanför lokalen av en kille för 40 pund. Dyrt, men killen bah "c'mon you wanna see Eminem, right? You wanna hear that "Hi, my name is?" right? You know you wanna hear that!" Och till slut köpte jag en biljett och är glad för det. Det var 15 fantastiska minuter. Har aldrig sett en artist så arrogant och skita i publiken så totalt, men det var helt solklart att det var en superbegåvad artist på väg att slå igenom. Inget skitgig, inte ens hundra skitgig, kunde stoppa det.

2. Wu-Tang Clan, Hultsfred, 1997

Det var precis då jag bar mina absolut mest baggy byxor, var som galnast i hiphop och älskade Wu Tang Clan som mest som just HELA Wu Tang kom till Sverige. Jag köpte en endagsbiljett till festivalen och blev helt ivägblåst. Och är det än idag. När jag tittar på det ryser jag. Aaaaaaaaah, vilka dagar det var. Kanske ska börja bära baggy igen för att få tillbaka den där känslan. Går det?

3. Black Lips, Debaser i Stockholm, 2006

Petter kände Cole efter att ha träffat honom på en fest i Atlanta och vi rullade in på Debaser på gästlistan utan att jag hört dem. Man. Jag tyckte det var som ett punk-Beach Boys. Asbra.

4. Broder Daniel, Way Out West i Göteborg, 2008

Broder Daniels sista konsert. Såg den med mina bästa vänner och de körde "Lemon". Blir bara bättre ju mer jag tänker tillbaka på det.

5. Latyrx med DJ Shadow, nån halvnasty liten klubb i London, 1999

Latyrx tillsammans med DJ Shadow. Smaka på den. Gött? Gött! Jag lärde mig mer av det giget om hur jag ville göra musik än 5 års lyssnande på hiphopskivor. De två rapparna Lyrics Born och Lateef var som en person på scen och det var magiskt. Jag pratade med DJ Shadow efter spelningen och försökte förklara för honom hur bra jag tyckte det var men han bara ursäktade sig för att skivorna hade hoppat. Jag hade inte märkt det. Men jag var nog lite för full för att höra det. Och lite för full för att prata med Shadow. Till slut var han tvungen att gå och jag stod kvar typ tio minuter och pratade för mig själv och bah "wow" och "man" och "shit" innan jag också gick hem.

6. Håkan Hellström, Roskilde, 2005

Var där, var kär och Håkan sjöng "Dimmiga dar" med en jättestor, jättehög hatt på huvudet och vankade av och an på scenen under låten och såg plötsligt så oerhört trött ut. Jag älskar när artister framför låtar precis som man vill att dem ska framföras, som man tänkt sig. Håkan framförde även, några år senare, "Kärlek är ett brev skickat tusen gånger" på knä. Precis som jag föreställt mig.

7. Let's Wrestle, nånstans i Camden i London, 2008

Har redan i ett tidigare inlägg berättat om konserten. Ska försöka hustla över dom till Stockholm, vill se dem här på min polares klubb. De är grymma yao.

8. Nas, Rock The Bells i Stockholm, 2008

Sista låten. Nas slänger av sig tröjan. Seadan: på knä, halvnaken ömsom viskar, ömsom gallskriker Nas fram "One Mic" för hundratals 13-åringar vars mobiltelefonbatterier tagit slut på grund av att de filmat varenda rappare och varenda sekund av kvällen, 13-åringar som börjat titta på klockan och egentligen vill gå hem. Jag stod där som förstenad.

9. Conor Oberst, Södra Teatern, Stockholm, 2004

Jag sprang Götgatan fram, på väg hem, med två biljetter till konserten. Lyckliga minuter, fick tag på biljetter i sista stund, någon som lämnat återbud. Tidigare på dagen hade jag intervjuat Conor men mest pratat om hur mycket jag tyckte om hans musik och bah "yeaaaaaah I knooooow, I love that tooooo" när han berättade om sin egen favvomusik. Texten blev sådär. Marcus, fotografen, fotade Conor ute i Björns trädgård och brände även av några till på mig och Conor som nog blev fina, men filmen pajade i kameran och det blev inget av de sista bilderna. Fuck it. Konserten var iallfall väldigt fin. Conor drack vatten och var spiknykter. Nåja, iallafall nyktrare än de andra två gångerna jag sett honom med Bright Eyes. Ena gången kastade han och hans kompisar frukt på varandra under hela konserten, den andra hoppade han sönder sin synth och framförde endast låtar från "Digital Ash In A Digital Urn". Båda dom gigen var softa, men detta var softare.

10. Jojje Wadenius, jazzfestivalen i Falkenberg, 2005 

Åkte mest dit för att få höra "Mitt Lilla Barn" som jag alltid tyckt så mycket om. Det var sommar i Falkenberg. Vi satte oss ner på stolarna vid scenen bland ungefär hundra barn och deras föräldrar. Så körde han "Mitt Lilla Barn" och det var så vackert att jag höll på att tappa andan. I refrängen slutade Jojje själv att sjunga och barnen tog över. Lite viskande, lite nervöst. Vinden blåste, men över blåsten de små barnen, de små rösterna: "och ska jag säga, akta dig för eld och djupa vatten. Spring aldrig, aldrig bort från mig i den svarta natten." Gud, denna konserten borde ju hamnat överst egentligen, över Eminem.