Godnatt!

Och om de ställer sig och borrar utanför mitt fönster imorgonbitti, som de gjorde imorse, tar jag av ansiktet och blir ... moooooonster!

Hur långt kan man komma...

...med sin talövning i japanskakursen på distans, genom att röka japanska cigaretter och lyssna på Tenniscoats samtidigt som man läser in de små meningarna?

Nattens låt: Big Star "Ballad of El Goodo"

Den var liksom gömd på Spotify.

"Tomhet, Idel Tomhet"

En illaluktande historia.

Jaha, handlade på Klippet, vilket alltid innebär bestyr för mig. Idag, på vägen in i affären mötte jag en tjenis-vän som sa "jaha, hej, vad ska du handla då?" Och jag sa "deoderant. jag ska börja ett nytt jobb imorgon." Öh, vad var det? Shit, försökte rädda det genom att snabbt säga "alltså, jag har arbetat där förut, jag ska börja där igen." Sanningen! Men lät nog bara som en märklig sak att säga. Vi sa hejdå och jag kunde konstatera att mitt uttalande kunde ge följande två konsekvenser.

1. Han trodde att jag inte använde deoderant om jag inte absolut måste, eller, när mitt jobb (min överlevnad) var på spel.

2. Att jag i förra vändan på jobbet använde deoderant i början, för att sedan när jag så att säga kommit in i gänget och var mer säker på min fortsatta anställning slutade använda deoderant.

Båda är lika illa. Nåja, jag känner honom inte så väl och hoppas ordet inte sprider sig.

Mer om deoderanter och mitt Klippet-besök. Jag handlade alltså en deoderant men också två kycklingklubbor (till ett grymt pris!). I kassan kände jag tyvärr att mitt köp inte var så lyckat. Låt mig förklara: jag tycker det är viktigt att tänka på vad man köper när det inte handlar om ett stort inköp. Om man köper 2-4 varor är det särskilt viktigt att tänka på kompostitionen (tror jag i ett tidigare inlägg berättat om den besvärliga kombon toalettpapper och fläskfärs?). Så: jag stod där alltså i en gammal rutig kavaj med ett två grillade kycklingklubbor och en deoderant i näven. Inte bra. Den tredje komponent som alltså störde kompostitionen var kavajen. Jag kunde inte låta bli att tänka som kassörskan, gå in i hennes huvud, och se allt liksom genom hennes ögon "jahaja, där står han i sin rutiga kvaaj, jag känner igen typen. Sedan ska han väl hem, på stående fot äta de två kycklingklubborna, ooza svett och röka ett par cigaretter". Och herregud, det är inte långt ifrån sanningen. Här sitter jag nu i min kavaj, oozar en aning och äter mina kycklingklubbor. Rökte gjorde jag på vägen hem. Shit alltså. Det är något med rutiga kavajer och svettoozande. De går ihop så väl. Jag tror det har att göra med en äldre student jag en gång gick samma kurs som. Han har gjort svett och rutiga kavajer till, så att säga, en enhet. Därför kändes det extra besvärligt att stå i kassan. Men gjorde mitt inköp så snabbt jag kunde, och det gick förhållandevis smärtfritt.

Och nu är jag hemma. Ska plugga lite japanska (ja, det såg du inte, va, kassörska? Eller, det gjorde du nog. Rutig kavaj, deo, japanska. Klart du såg det). Använda deoderanten och glömma hela historien.

Och utanför fönstret är det, trots att jag försökt blunda för det, verkligen inte sommar längre.

Najsaste grejen på Ingmar Bergman-auktionen:

Klubbat pris: 29 000 spänn!

"Stockholm City".

Första låten på Kens releasefest häromdagen. Och bästa. Förutom "Wharrup" från nya skivan som han körde som "extranummer", dvs vinglade runt full till playbacken utan mikrofon tillsammans med hundra polare på scen och endast röt till i refrängen, "Hässelby, wharrup!". Men, ändå, det är nog exakt så den låten ska framföras.

The Yellowhammer.

Fint på måndagsmorgonen.

Två blodsugare.

Dali.

Man ser inte riktigt hans swagger, men han gick feeeeeett svajigt och kom att tänka på Dali-utställningen jag just besökt när jag såg duden. Liksom, one crooked leg upp i luften på en stylta och shit. Dood!

Allt för den vackra slutscenen.

"Ett, två! Ett två!"

Snygg hatt!

Wharrup!

Kens nya på Spotify!

Ensamma Dalarö.

Åkte ut på eftermiddagen till Dalarö. Allt är så tyst här. Gick från bussen ner på grusvägen mot stugan och träffade en katt, sa "hej du lilla katt, är du också ensam här?". Katten svarade "Mja." och vi kramades. Sedan frågade jag om vi skulle ner och titta på vattnet, men katten ruskade på huvudet.


Senare i stugan träffade jag lite oväntat på stora spindeln i badrummet. "Kastade jag inte ut dig förra veckan?" sa jag bekymrat. "Visst!" skrek han uppstudsigt. Nåja! Jag låter dig vara.


Jag åkte ut hit för att skriva en artikel, men jag känner mig nöjd nu. Att få prata lite med en katt på en tyst grusväg räcker för mig. Det är synd att man inte kan få betalt för sånt. Det är nog det enda jobbet jag skulle vara riktigt nöjd med.

Fredag

Horse Shoes "I Wish I Meant More To You"

Dagens låt: Girls - "Lust For Life"

Bruno Banani!

Tokyo, Glasgow, Stockholm.

Hela Pastels och Tenniscoats-skivan nu på Spotify. Fast jag hade redan köpt den ju!

Dagens låt: Booth and the bad angel – "Hit Parade"

"Can you guess who this is? Yes, it's me."

Tack Siiiimonon!

När jävlar öppnar ni i Västermalmsgallerian, Soupranos?

Inte ännu! Fortfarande hemlighetsmakeri bakom stora vita skärmar. Jag väntar mig något storslaget. Men jag väntar endast till fredag. Om det då fortfarande inte öppnat har de förlorat en kund. Allt mitt initiala intresse för Soupranos håller på att rinna bort!

KIDNAPPED!

KIDNAPPED!

Pigs!

Idag när jag kom ut på gatan efter att ha åkt morgontåget från Göteborg fick min helt enorma trötthet alla människor att se ut som grisar. Alla. Det har inte hänt innan. Jag hatar verkligen människor som ser ut som grisar. Ja, ni vet vilka jag menar.

2 X skummisar.

Den här skumma besten lurade i mörkret när jag kom runt ett hörn ikväll.

Jag litar inte på elektrikern som kommer på onsdag! Han ser skum ut!

Basshunters nya video...

...är konstig.

Söndag.

Jag vet inte, det är kanske bara en sån dag. Men jag blev nyss så oerhört deprimerad av tanken på att det är mörkt inne i kylskåpet när man stänger det. Om jag fick välja skulle det vara tänt därinne hela tiden. På samma sätt gör tanken på att det liksom är mörkt inne i kroppen mig supernere. Mörkt inne i magen, inget ljus skiner någonsin där. Inne i mig, mörker. Svart. Usch.

Dagen efter bröllopsfesten.

Nasty news.

Järnspett, usch...

Frösakull.

Nattens låt: "Feel It All Around" Washed Out

Jag kan inte sova. Sitter vid köksbordet, tittar ut och räknar fönstrena på andra sidan gården. Funderar på om jag ska bläddra i Jonas Karlssons novellsamling som hittills varit grym läsning. Drack massa drinkar ikväll som bara gjorde mig pigg, inte dåsig. Konstigt. Klockan är över 3 nu. Allt är mörkt och tyst omkring mig och stolen knarrar svinhögt när jag lutar kroppen för att räkna de sista fönstrena. 22 stycken. Lägger mig nog snart i sängen igen.

På tåget till Göteborg, äter en smörgås och nynnar för mig själv.

"På Masthuggstorget står gubbsen i klungor och säger att dom mår bra, jag skyndar mig hem, stänger ut värden och allt är som del ska. Men på söndag är det match och vi skall ge dom på käften, vi tar bussen ut ur stan."

Attentat "I denna stan"

Bild jag ogillar.

Jag vet inte varför, jag bara ogillar den. Den är ju sjukt ful! Inte sant? Och otäck. En naken man som i öknen jagar en morot som sitter fastspänd i något slags metspö han, tydligen helt ovetandes, har fastspänt på ryggen. Jag tycker bilden är oändligt dyster. Jag hatar den, men den bara fortsätter poppa upp framför nosen på mig. Nu senast i SJs tidning Kupé.

Ingenting.

Tre fantastiska akustiska sånger på Pet Sounds och en öl. Det är så konserter ska vara. Ibland. Idag. Så var det idag och det var strålande. Gatan utanför lyste för första gången på länge och det var skönt att va vid liv.

"Lång väg" var fin.

Nu jävlar öppnar vi i Västermalmsgallerian!

Jag ska bli deras första gäst! Jag har aldrig varit någons första gäst, men jag ska bli det nu! Soupranos, lysande! Jag hoppas inom ett par månader kunna räkna mig som en av "vi". Därför kan jag redan nu med stolthet säga: Nu öppnar vi i Västermalmsgallerian. Välkomna!

Tisdag, 13:36

Dagens låt: Boys – "Wapping"

"Dö brä"

Ok, en liten nasty grej. Min granne mördades ju för några månader sedan och jag är väldigt glad att jag var bortrest just den helgen. Lägenheten är fortfarande avspärrad. Igår upptäckte jag dock att någon sprejat ett meddelande på dörren. Men ... vad står det? Något med "dö brä"? Otäckt, då jag för bara ett par dagar sedan skrev om mitt högst personliga förhållande till ordet "brä". Ja, jag är skakad.

Studioversionen + video.

Mer om Paul!

En kompis påminde mig nyss om att Paul berättade en galen historia om hur han jagats av gangsters i Bolivia och att de rullat stora stenar efter honom nerför en backe och att han fått en över benet och tvingats släpa sig i säkerhet. Och en annan sa nu att någon skriver en bok om honom, tydligen samma kille som skrivit musiken till filmen "Snabba Cash". Weird, är detta ledmotivet till "Snabba Cash"? Jag lovar att hålla er posted om allt kring denne man!

Sju månader i pyjamas = Nice!

Mitt och Whitneys liv skiljer sig tydligen inte åt så mycket.

"I am not nice, I am not kind, and I am NOT wonderful!"

Här är anledningen till att Skeletor fått sån oförtjänt pajasstämpel. Serien som gick på TV på åttiotalet fuckade upp honom för all framtid. Titta bara på detta sorgliga klippet, från en julspecial. Stackars Skeletor!

Rapparen jag inte pratar om längre.

Wow, den här duden är en Halmstadklassiker asså. Vi har haft mycket sköj med honom. Han ville göra låtar med mig och Speech Defect. En kväll var vi i han (Paul) och hans brorsa Adrians studio i Söndrum utanför Halmstad. Chillade, lyssnade på beats. Några beats hade de rappat på. Jag vet inte, de sa de skulle göra ett dubbelalbum. Jag vet inte. De hade aldrig gjort en skiva innan, inte ens en demo. Men de gick rakt på dubbelskivan. Tung idé på pappret, men, jag vet inte. Jag lyssnade en kvart, sen började jag må dåligt. Jag var inte ens särskilt full, men det blev som en grå klump i halsen på mig. Något knöt sig. Jag sprang ut och spydde. Och gick inte tillbaks in i studion. Sedan dess har jag inte hört något mer med bröderna, och truth is, jag har gjort vad jag kan för att undvika det. Min enda kontakt med dem är när jag och Linus skapade en fejkmejladress för att skoja lite med vår DJ. Vi mejlade från den, låtsades vara bröderna, och stressade P. "Kunde inte P tänka sig att komma och chilla, kanske scratcha lite på deras skiva?" undrade bröderna. P blev helt förstörd och klagade inför oss på alla jobbiga mejl han fick hela tiden och frågade vad han skulle göra för att komma av kroken. "Vad ska jag göra, jag orkar inte!" Bröderna fortsatte att mejla alltmer frekvent, blev alltmer stressiga och påflugna. Sen slutade de. Vi slutade. P hade slutat svara. Vi berättade aldrig något för P om detta, han vet fortfarande inget. Kanske dags att återuppta mejlandet? För nu har storebrodern gått solo verkar det som. Här uppträder han med låten "Snabba Cash". Se, njut - och spy!

Mer drömmar.

Inatt hade jag min första dröm om svininfluensan. Jag minns ingenting annat än att drömmen handlade om svininfluensan och att jag vaknade med ett ryck och tänkte "kom ihåg detta, Erik!" Jag tror eventuellt att jag hade svinis i drömmen. Blä!

Jag älskar Skeletor!

...istället åkte jag till Dalarö, hittade en för liten kofta och lagade superlunch!

Skål för en alkoholfri helg!

Anton Kristiansson - so so.

Sunkdrömmar.

För några nätter sen drömde jag att jag hade munnen full av små svarta bönor, eller, liksom som pellets för marsvin. Jag försökte spy upp alla pellets men det kom bara fler ju mer jag försökte få bort dem. Så kom folk och försökte prata med mig och tyckte jag antingen var skitkonstig för att jag inte svarade eller skitäcklig för att det rann slemmiga pellets ur min mun när jag pratade. Sen låg jag plötsligt upp och ner, flöt upp och ner, längs en strandpromenad. Det gjorde lite ont i skrevet men var annars behagligt. Det var något sorts hård luftström som höll mig flytande. Sen kom massa gamla kompisar och cyklade förbi och jag utbrast till en av dem, "Hej, är du också i Rom?" Och så blev jag bjuden på korv med bröd medan jag flöt runt där, baklänges i Rom. Sedan blev allt kaotiskt då en ambulans störtade nerför en kulle, först som att någon glömt handbromsen, men sen såg jag en mörk skugga i bilen och förstod att någon stulit den. Sen kraschade den ner i vattnet och jag vaknade och kunde knappt andas.

The Walkmen "Thinking Of A Dream I Had"

18:58, somnar snart för natten.

South Ambulance "Davy Crockett"

Barndomsfylleminnen.

När jag var liten var farbror Leo lite full en gång, men han ville inte visa det för mig. Men så försa han sig genom sin godnatthälsning: "Erik, jag är lite somnig, jag måste söva." Jag minns det väl. Lika väl som när jag gjorde samma sak hemma hos mina föräldrar, när jag druckit rejält hos en vän, sen hem för att hämta några CD-skivor. I tamburen: "Hejdå, vi ses. Ha det brä!"

Brääääääää!!!!

Mats skiva!

Ingenting på PSL.

Cool reklam för nya Jay-Z!

Blandskivabytardag med Mats!

Så ser skivan ut som Mats ska få.

Låtlistan:

Wild Beasts "All The King's Men"
Nodzzz "I Can't Wait"
Mattias Alkberg BD "Ragnar"
Guilty Simpson "Man's World"
Lil' Wayne "Shoot Me Down"
The Speakers "You'll Remember"
Scattered Pearls "The Art Of Cooking For Two"
Themselves & WHY? "Canada"
Matthew Larkin Cassell "Another Day Gone"
Slow Club "When I Go"
The Lonely Island "Shrooms"
Kleenex Girl Wonder "Fitzcarraldo"
Hospitalet "California Girls"
The Go-Go's "How Much More"
Martin Chandra "Summer In The Sun"
The Mountain Goats "The Best Ever Death Metal Band from Denton"
Pillow Talk "What Does It Take?"
Paul Simon "Run That Body Down"
God Help The Girl "The Psychiatrist Is In"
Shirley Collins "Died for Love"
Vit Päls "En Evighet För Sig"
Tenniscoats "Ending theme"

Återkommer med Mats skiva!

Nya Nordman.

"Först ut är singeln ”Om Gud var jag”, en låt som har pondus och ett driv som närmast erinrar om hårdrock! Singeln släpps 16 september och med den kommer en spektakulär rysarvideo där inspelningsplatsen än så länge är hemlig".

Hemlig! Hårdrock! Ryyyysarvideo!

03:06.

"Slut, bitch, cunt!" Är jag sist att höra Eminems disslåt till Mariah Carey?

Två andra fina låtar att ladda hem.

Pillow Talk "What Does It Take?"
Why? + Themselves "Canada"

Jay-Z och Beyonce på Grizzly Bear-konsert.

Der ser ut om om Jay-Z äter på någonting...hm...

Kvällens bästa nedladdning.

Hospitalet har gjort en grym cover på Magnetic Fields "California Girls". Ladda ner på länken! Tack Smygarn för tipset!

Filmen jag inte pratar om längre.

På SVT PLAY.

Jag ser Erica på datorn, i gmail-chatten.

Jag säger "Du ser ut att ha kort hår idag, Erica. Det ser fint ut!" Hon säger "jag har inte klippt mig!" och så gömmer hon sig som vanligt. Jag väntar tio sekunder. Hon tittar upp. Och jag fotograferar snabbt skärmen. Så!

Mycket irriterande pojke.

Irriterande barn är det mest irriterande som finns.

Vad sa Tokio Hotel?

Ingenting! Enligt diktafonbandet satt de absolut knäpptysta. Ingenting alls på bandet. Tur att jag har så bra minne (inte) så jag kan skriva ner allt de sa ändå. Shoot. Dags att köpa ny diktafon, jag visste att denna dagen skulle komma. Jag tror dessutom de typ slutat tillverka såna små band till min diktafon. Sakta försvinner de ur butikerna, en efter en. Men de finns fortfarande på Clas Ohlsson!

Only Built For Cuban Linx 2.

När jag var liten samlade jag på allt som Wu-Tang gav ut. Jag köpte varje skiva, önskade mig i julklapp, födelsedagspresent. Raekwons "Only Built For Cuban Linx" är en av de första jag köpte. Den ligger hemma i Frösakull nu med spräckt CD-fodral, under sängen någonstans. Jag lyssnade sönder den skivan. Samtidigt som jag inte riktigt vågade visa att jag blivit hiphoppare i skolan. Sånt blev man retad för. Fråga Linus som hade en Snoop-tröja en olycklig dag. En dag hade jag baggy kamouflagebyxor på mig och fick frågan "har du också blivit hiphoppare nu?". Jag nekade. Så jag lyssnade på Raekwon hemma, med mina få hiphop-vänner. Nu kommer "Only Built For Cuban Linx 2" och jag behöver inte gömma mig när jag lyssnar på den. Det är fantastiskt. Skivan får mig att gråta mer än vilken pop-låt som helst (ja, jag gråter ju sällan över hiphop). Skivan tar mig tillbaka till högstadiet. Och jag gråter ofta om jag tänker på tid som gått och aldrig mer kommer tillbaka. Så jag gråter över Raes-skiva. På ett ganska fint sätt. Jag gråter till råa rim om att råna folk. Skivan kanske inte betyder lika mycket för er, men för mig betyder den oändligt mycket. Plus att den är grym.

Fick min Screaming Tea Party-tiotummare idag!

Bästa låten:

Imorgon intervjuar jag de här jäklarna; halvpeppad.

Söndagspromenad i Hagaparken.

Och lyssnar på det här.

Dagens låt: Bonnie "Prince" Billy - "How About Thank You"

05:30, Kevin Borg får en fimp i ögat.

Konstig stämning.

Sådan herre, sådan hund pt.1

Bilden skulle varit tagen framifrån men jag var inte så swift med kameran. Men believe me, detta var klockrent. Har förresten sett massa "sådan herre, sådan hund" senaste tiden och uppmärksammat mina kompisar på det, ryckt dom i armen och viskat "kolla!", men de har inte brytt sig. Hoppas ni som ser det här gillar "sådan herre, sådan hund". Jag älskar det, det är precis lika kul varje gång!

Konst på Klippet!

Alltid kul i Kaunas.

Allt vår gamle vän säger blir classic.

"jag är ju alltid arbetslös inom jobb branchen"

Gissa vem?

Augustiminnen.

Jaha, detta ser ju lite lovely ut, inte sant? Göteborgskväll, på bryggan, på väg över floden till kräftkalas. Men sekunden efter bilden togs tappade jag mitt sprillans nya Västtrafik-kort i floden, vinden tog den, och jag slängde mig efter den, hasade mig nerför någon påle för att komma åt kortet, men blev bara blöt och irriterad. Inte ens nu kan jag skratta åt det.