Ensamma Dalarö.

Åkte ut på eftermiddagen till Dalarö. Allt är så tyst här. Gick från bussen ner på grusvägen mot stugan och träffade en katt, sa "hej du lilla katt, är du också ensam här?". Katten svarade "Mja." och vi kramades. Sedan frågade jag om vi skulle ner och titta på vattnet, men katten ruskade på huvudet.


Senare i stugan träffade jag lite oväntat på stora spindeln i badrummet. "Kastade jag inte ut dig förra veckan?" sa jag bekymrat. "Visst!" skrek han uppstudsigt. Nåja! Jag låter dig vara.


Jag åkte ut hit för att skriva en artikel, men jag känner mig nöjd nu. Att få prata lite med en katt på en tyst grusväg räcker för mig. Det är synd att man inte kan få betalt för sånt. Det är nog det enda jobbet jag skulle vara riktigt nöjd med.