En illaluktande historia.

Jaha, handlade på Klippet, vilket alltid innebär bestyr för mig. Idag, på vägen in i affären mötte jag en tjenis-vän som sa "jaha, hej, vad ska du handla då?" Och jag sa "deoderant. jag ska börja ett nytt jobb imorgon." Öh, vad var det? Shit, försökte rädda det genom att snabbt säga "alltså, jag har arbetat där förut, jag ska börja där igen." Sanningen! Men lät nog bara som en märklig sak att säga. Vi sa hejdå och jag kunde konstatera att mitt uttalande kunde ge följande två konsekvenser.

1. Han trodde att jag inte använde deoderant om jag inte absolut måste, eller, när mitt jobb (min överlevnad) var på spel.

2. Att jag i förra vändan på jobbet använde deoderant i början, för att sedan när jag så att säga kommit in i gänget och var mer säker på min fortsatta anställning slutade använda deoderant.

Båda är lika illa. Nåja, jag känner honom inte så väl och hoppas ordet inte sprider sig.

Mer om deoderanter och mitt Klippet-besök. Jag handlade alltså en deoderant men också två kycklingklubbor (till ett grymt pris!). I kassan kände jag tyvärr att mitt köp inte var så lyckat. Låt mig förklara: jag tycker det är viktigt att tänka på vad man köper när det inte handlar om ett stort inköp. Om man köper 2-4 varor är det särskilt viktigt att tänka på kompostitionen (tror jag i ett tidigare inlägg berättat om den besvärliga kombon toalettpapper och fläskfärs?). Så: jag stod där alltså i en gammal rutig kavaj med ett två grillade kycklingklubbor och en deoderant i näven. Inte bra. Den tredje komponent som alltså störde kompostitionen var kavajen. Jag kunde inte låta bli att tänka som kassörskan, gå in i hennes huvud, och se allt liksom genom hennes ögon "jahaja, där står han i sin rutiga kvaaj, jag känner igen typen. Sedan ska han väl hem, på stående fot äta de två kycklingklubborna, ooza svett och röka ett par cigaretter". Och herregud, det är inte långt ifrån sanningen. Här sitter jag nu i min kavaj, oozar en aning och äter mina kycklingklubbor. Rökte gjorde jag på vägen hem. Shit alltså. Det är något med rutiga kavajer och svettoozande. De går ihop så väl. Jag tror det har att göra med en äldre student jag en gång gick samma kurs som. Han har gjort svett och rutiga kavajer till, så att säga, en enhet. Därför kändes det extra besvärligt att stå i kassan. Men gjorde mitt inköp så snabbt jag kunde, och det gick förhållandevis smärtfritt.

Och nu är jag hemma. Ska plugga lite japanska (ja, det såg du inte, va, kassörska? Eller, det gjorde du nog. Rutig kavaj, deo, japanska. Klart du såg det). Använda deoderanten och glömma hela historien.

Och utanför fönstret är det, trots att jag försökt blunda för det, verkligen inte sommar längre.